Blogginlägg från 2014-08-13

Covers: Neil Young

NEIL YOUNG: A letter home (Reprise/Third Man Records)

Jag inleder höstsäsongen på Håkans Pop med en tämligen nyproducerad coverskiva. Neil Youngs "A letter home" släpptes strax innan sommaren och jag uppfattade då att den bara skulle ges ut som vinyl men har sedan dess givits ut i alla konventionella format och finns även tillgänglig på Spotify.
   Inspelningsförfarandet på det här albumet är väldigt speciellt. Neil gick in i Jack Whites lilla inspelningshytt i Nashville och spelade in allt direkt utan omvägar på vinyl. Det så kallade soundet har följaktligen blivit väldigt primitivt, avskalat och i sina sämsta stunder bristfälligt. Men Neils ambitioner har varit att göra en skiva som fångat stunden och kanske ge 30-talsvibrationer.
   "A letter home" är uppenbart ett älsklingsprojekt. Det hörs. Från Neils knastriga öppningsfraser som riktas till hans döda mor via det personliga urvalet av covers till det hjärtliga resultatet är albumet mycket personligt. Innehållet låter som en rad Neil Young-demos fast med enbart covers.
   De avskalade primitiva arrangemangen och de förenklade inspelningarna må föra tankarna till tidiga bluesinspelningar på 30-talet men urvalet av låtar är med några få undantag hämtade från 50- och 60-talet. Neil påstår att det är material som påverkat honom i sin ungdom men är kanske inte så obskyrt och okänt som jag hade väntat mig.
   Här återfinns onekligen allmängods från låtskrivare som Bob Dylan, Tim Hardin, Bruce Springsteen och den kanadensiska kollegan Gordon Lightfoot. Neil drar sig inte för att avslöja sin uppskattning för redan etablerade namn men det är ju i det känsloladdade framförandet skivan har sin poäng.
   Som bäst är han i den nästan sönderspelade Dylan-låten "Girl from the north country" och i Bert Janschs "Needle of death", där han visslar snyggt och personligt, som en gång i tiden stod modell för hans egen "The needle and the damage done". Som vanligt har Neil inga ambitioner att smeka medhårs. Som mest irrationellt blir det när Jack White kliver in i studion och spelar piano på Willie Nelsons "On the road again". Eller på Springsteens "My hometown" där soundet befinner sig långt från teknik och hifi.
   Neil spelar också piano på en låt, "Since I met you baby", och då ekar det lite "After the goldrush".
   Neil Young har genom hela sin karriär pendlat mellan olika musikstilar och lyckas med "A letter home" ta ytterligare ett steg framåt genom att ta två tillbaka.

"Changes" (Phil Ochs)
1966. Singel med Jim & Jean.
"Girl from the North Country" (Bob Dylan)
1963. Från albumet "The Freewheelin' Bob Dylan" med låtskrivaren.
"Needle of Death" (Bert Jansch)
1965. Från albumet med samma namn med låtskrivaren.
"Early Morning Rain" (Gordon Lightfoot)
1966. Från albumet "Lightfoot" med låtskrivaren.
"Crazy" (Willie Nelson)
1961. Singel med Patsy Cline.
"Reason to Believe" (Tim Hardin)
1966. Från albumet "Tim Hardin 1" med låtskrivaren.
"On the Road Again" (Willie Nelson)
1980. Singel med låtskrivaren.
"If You Could Read My Mind" (Gordon Lightfoot)
1970. Från albumet "Sit down young stranger" med låtskrivaren.
"Since I Met You Baby" (Ivory Joe Hunter)
1956. Singel med låtskrivaren.
"My Hometown" (Bruce Springsteen)
1984. Från albumet "Born in the USA" med låtskrivaren.
"I Wonder If I Care as Much" (Phil Everly/Don Everly)
1957. Singel-b-sida ("Bye bye love") med The Everly Brothers

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.