Blogginlägg

Nick Lowes moderna evergreens

Foto: Anders Olsson
Foto: Tommy Sundström

NICK LOWE
Nalen, Stockholm 26 april 2014
Konsertlängd: 21:17-22:45 (88 min)
Min plats: Stående ca 20 m snett till vänster.

Den som alltid trevlige och totalt avslappnade engelsmannen Nick Lowe inledde konserten på ett totalt fullpackat Nalen med att be om ursäkt - för alla låtar som han inte skulle hinna spela på lördagskvällen... Men det var inte mycket vi saknade under nästan 90 minuter på den 24 låtar långa konserten. Så har Lowe ett överflöd av starka låtar att välja från som nästan alla är kvalificerade för liverepertoaren.
   Han var ensam på Nalens smakfulla scen med bara sin enda gitarr som komp. Ett instrument han knappt stämde om en enda gång under konserten. Men inte ens i den knappa omgivningen saknade vi ett kompband ty Nick är en duktig men underskattad gitarrist som varierade sina instrumentala färdigheter under hela konserten.
Sedan hade det kanske varit än mer omväxlande och underhållande om han i de mer rytmiska låtarna hade plockat fram ett kompband ur bakfickan. Och sedan mixat de avskalade sololåtarna med ett lite större sound i några låtar. Det kanske är ett önskemål att i framtiden be om på Nick Lowes konserter.
   På kvällens setlist trängdes en massa moderna evergreens där den ena fängslande balladen avlöstes av den andra, som i den otroligt känsliga "I'm a mess", "I read a lot" eller "I trained her to love me" som nästan stannade upp mellan stavelserna. Eller i de mer catchy låtarna "Ragin' eyes", "Cruel to be kind" (fick inte oväntat kvällens längsta applåder) och "I live on battlefield".
   Den senare låten följdes av ett långt mellansnack där han hyllade First Aid Kit (som han delade scen med på eftermiddagen i skivaffären Pet Sounds) och det fina vädret, "Spring is in the air...". Han passade också på att kommentera Diana Ross coverversion av "Battlefield" som var "not her finest hour" som han så elegant uttryckte det. Men det gav honom trots allt pengar till hans nya badrum...
   Ryggraden i lördagskvällens repertoar var givetvis hämtad från Nicks 90-, 00- och 10-talsskivor men han hann också med några mer exklusiva spår som den ännu ej utgivna men tyvärr ganska mediokra "Tokyo bay" och hans cover på Cliff Richards gamla hitlåt "Traveling light".

Where’s My Everything?
Heart
Long Limbed Girl
Ragin' Eyes
Rome Wasn't Built in a Day
Sensitive Man
What's shakin' on the hill
Has She Got a Friend?
I Trained Her to Love Me
I Live on a Battlefield
Stoplight Roses
Cruel to Be Kind
I'm a mess
Traveling Light
I Read a Lot
Somebody Cares for Me
Checkout time
House for Sale
Without Love
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)

Extralåtar:
When I Write the Book
(What's So Funny 'bout) Peace, Love and Understanding
Tokyo Bay

Extra extralåt:
Alison

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.