Blogginlägg från 2014-03-02

Ett samkväm utan variation

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/3 2014.

DI LEVA
Hjalmar Bergman teatern, Örebro
28 februari 2014
Konsertlängd: 19:31-21:12 (101 min)
Min plats: rad 9 Plats 247

På 80-talet såg jag förbi underliga kläder, den tejpade hårlocken i pannan och lätt naiva framträdanden och upptäckte ett popgeni utöver det vanliga. Di Leva hade då en påfrestande och utmanande mask, dåtidens svar på Yohio (inga andra jämförelser), men gjorde effektivt starka låtar. En paradoxal kombination som då föll väl ut och mixen av popmusik och teater har varken förr eller senare varit bättre paketerad.
   Jorden har snurrat många varv efter det och hur mycket vatten som har flutit under broarna sedan dess går inte ens att uppskatta. Men i Di Levas värld har tiden uppenbart stått still ty mönstret av en artist som ägnar nästan mer tid till mellansnack än låtar och musik (12 låtar på över 100 minuter) gick igen under fredagskvällen. Däremot var pauserna mellan låtarna inte fullt så spirituellt flummiga eller hårt regisserade som förr. Och den tidigare så obligatoriska vattenkannan hade Di Leva städat bort, nu drack han ur vanliga plastflaskor och den proceduren blev en show i showen, men fruktkastning fanns kvar som spektakulär punkt i programmet.
   Nej, det var en överraskande jordnära och mänskligt spontan artist som mötte en halvfylld teater i Örebro. Till sin hjälp på scen hade Di Leva den här gången bara en kille, pianisten och gitarristen Anders Lundström, så repertoaren för kvällen förvandlades till en sorts unplugged bonusvariant på den ibland rätt svulstiga Di Leva.
   I normala fall brukar jag uppfatta en sådan reträtt, tillbaka till rötterna, som tämligen sympatisk men arrangemangen på alla låtar blev dessvärre anpassade samma begränsade mall vilket gjorde konsertupplevelsen musikaliskt en aning monoton och händelsefattig. Ett samkväm utan variation.
   I detta vakuum gled den pratglade mannen i röd kaftan glatt in mellan låtarna, fnittrade envist och talade sig varm om Olof Palme (på dagen 28 år efter mordet), drömmar, köpcentrum och fotspår. Han höjde märkbart temperaturen i lokalen och det resulterade i både allsång och handklapp på de historiskt sett mest kända låtarna "Vem ska jag tro på?", "Miraklet" och "Vi har bara varandra".
   Innan konserten gjorde jag misstaget att lyssna på mina absoluta Di Leva-favoriter och fick under konserten noll respons. Det sparsmakade formatet tillät väl inte spännande låtar som "Ber om ljus", "Solens gåta" och "I morgon".
   I en alltmer kreativt sinande skivproduktion fick Di Leva, förutom några pliktskyldiga låtar från senaste albumet "Innan solen går upp", lita på sina gamla kända klassiker. Det vill säga ryggraden på alla oräkneliga samlingsskivor som Di Leva har släppt genom åren.

Di Levas låtar:
Ge aldrig upp
Född i Gävle
Vem ska jag tro på?
Ingen kan köpa livet
Drömmen om Sverige
Sträck ut din hand
Lights out på ålderdomshemmet
Vi får vingar när vi älskar/Dansa din djävul
Miraklet
Vad är frihet?
Everyone is Jesus

Extralåt
Vi har bara varandra.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.