Blogginlägg från 2013-12-04

Julmusik med Nick Lowe

Lagom till jul har jag lagt till Nick Lowes julalbum "Quality Street - A Seasonal Selection For All The Family", som släpptes i höstas och jag recenserade redan i somras, i den stora, långa och feta diskografin med Nicks samtliga skivor som ni kan hitta här.

/ Håkan

Få kom för att höra Strömstedt

1980 var Niklas Strömstedt mest känd som pianist i Ulf Lundells band. Samma år debuterade han på singel för att 1981 följa upp med albumet "Skjut inte... det är bara jag". I januari 1982 turnerade han med sitt kompband Skarpa Skott, ett namn inspirerat av albumtiteln, med 3/5-delar hämtade från gruppen The Radio.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/1 1982.

NIKLAS STRÖMSTEDT & SKARPA SKOTT
Prisma, Örebro 6 januari 1982

När Niklas Strömstedt hösten 1979 utsågs till pianist i Ulf Lundells turnégrupp var det både överraskande och mycket oväntat. Den då 21-årige diskjockeyn hade inga musikaliska erfarenheter i etablerade sammanhang men visade sig ha oanade instrumentala kvalitéer även på gitarr. Samtidigt blev Niklas medlem i Lasse Lindbom Band som ju redan fanns med i Lundells grupp.
   Sedan har det blivit ytterligare en lång turné med Lundell och åtskilliga varv runt Sverige med Lindboms grupp. Nu försöker Niklas stå på egna ben tillsammans med Skarpa Skott, som till 3/5-delar är hämtad ur en annan grupp, The Radio. Premiären skedde i Stockholm i tisdags och i onsdagskväll var det dags för en besök på Prisma i Örebro.
   Ett soloalbum, "Skjut inte... det är bara jag" (Parlophone) kom i höstas och var välproducerad, stundtals lysande om än något ojämn. En lättviktig debut, men det blev tyngre live.
   Den yviga och tjocka kalufsen är borta och Niklas satsade nu på en lite tuffare framtoning än bara den snällsöta posen bakom elpianot. Exempelvis spelade han, med undantag för hitlåten "Om och om igen", enbart gitarr under konserten.
   Skivan innehåller många fina skelett till bra låtar som Niklas på scen musikaliskt lyckades pumpa liv i. Textmässigt var det ofta på gränsen till pekoral och självupptagen kärlek. Så har han ju en flickvän som också sjunger om kärlek och stavar Eva med fyra bokstäver...
   Den 45 minuter långa konserten på Prisma omfattade ett tiotal låtar och då övervägande material från nämna album men också tre helt nyskrivna låtar. Plus en hyfsad svensk version av "Switchboard Susan" som han tillägnade Rockpile. Men glöm inte att denna storslagna rocklåt är skriven av Mickey Jupp!
   Det var mer än lovligt tunt med folk på Prisma i onsdags. Mest flickor ide övre tonåren som gick miste om den planerade extralåten, Stones gamla "The last time"., som av en ren tillfällighet också är extralåt på X-Models konserter...
   Dåligt med publik och inga extralåtar. Niklas Strömstedt är ingen revolution i svensk showbiz, en rockkille som roar och underhåller men inte så mycket mer.

Niklas Strömstedt, gitarr, piano och sång
Janne Blom, trummor och sång
Kenneth "KP" Pettersson, bas och sång
Janne Bark, gitarr
Hasse Olsson, orgel

/ Håkan

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.