Blogginlägg från 2013-12-04

Julmusik med Nick Lowe

Lagom till jul har jag lagt till Nick Lowes julalbum "Quality Street - A Seasonal Selection For All The Family", som släpptes i höstas och jag recenserade redan i somras, i den stora, långa och feta diskografin med Nicks samtliga skivor som ni kan hitta här.

/ HÃ¥kan

Få kom för att höra Strömstedt

1980 var Niklas Strömstedt mest känd som pianist i Ulf Lundells band. Samma år debuterade han på singel för att 1981 följa upp med albumet "Skjut inte... det är bara jag". I januari 1982 turnerade han med sitt kompband Skarpa Skott, ett namn inspirerat av albumtiteln, med 3/5-delar hämtade från gruppen The Radio.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/1 1982.

NIKLAS STRÖMSTEDT & SKARPA SKOTT
Prisma, Örebro 6 januari 1982

När Niklas Strömstedt hösten 1979 utsågs till pianist i Ulf Lundells turnégrupp var det både överraskande och mycket oväntat. Den då 21-årige diskjockeyn hade inga musikaliska erfarenheter i etablerade sammanhang men visade sig ha oanade instrumentala kvalitéer även på gitarr. Samtidigt blev Niklas medlem i Lasse Lindbom Band som ju redan fanns med i Lundells grupp.
   Sedan har det blivit ytterligare en lÃ¥ng turné med Lundell och Ã¥tskilliga varv runt Sverige med Lindboms grupp. Nu försöker Niklas stÃ¥ pÃ¥ egna ben tillsammans med Skarpa Skott, som till 3/5-delar är hämtad ur en annan grupp, The Radio. Premiären skedde i Stockholm i tisdags och i onsdagskväll var det dags för en besök pÃ¥ Prisma i Örebro.
   Ett soloalbum, "Skjut inte... det är bara jag" (Parlophone) kom i höstas och var välproducerad, stundtals lysande om än nÃ¥got ojämn. En lättviktig debut, men det blev tyngre live.
   Den yviga och tjocka kalufsen är borta och Niklas satsade nu pÃ¥ en lite tuffare framtoning än bara den snällsöta posen bakom elpianot. Exempelvis spelade han, med undantag för hitlÃ¥ten "Om och om igen", enbart gitarr under konserten.
   Skivan innehÃ¥ller mÃ¥nga fina skelett till bra lÃ¥tar som Niklas pÃ¥ scen musikaliskt lyckades pumpa liv i. Textmässigt var det ofta pÃ¥ gränsen till pekoral och självupptagen kärlek. SÃ¥ har han ju en flickvän som ocksÃ¥ sjunger om kärlek och stavar Eva med fyra bokstäver...
   Den 45 minuter lÃ¥nga konserten pÃ¥ Prisma omfattade ett tiotal lÃ¥tar och dÃ¥ övervägande material frÃ¥n nämna album men ocksÃ¥ tre helt nyskrivna lÃ¥tar. Plus en hyfsad svensk version av "Switchboard Susan" som han tillägnade Rockpile. Men glöm inte att denna storslagna rocklÃ¥t är skriven av Mickey Jupp!
   Det var mer än lovligt tunt med folk pÃ¥ Prisma i onsdags. Mest flickor ide övre tonÃ¥ren som gick miste om den planerade extralÃ¥ten, Stones gamla "The last time"., som av en ren tillfällighet ocksÃ¥ är extralÃ¥t pÃ¥ X-Models konserter...
   DÃ¥ligt med publik och inga extralÃ¥tar. Niklas Strömstedt är ingen revolution i svensk showbiz, en rockkille som roar och underhÃ¥ller men inte sÃ¥ mycket mer.

Niklas Strömstedt, gitarr, piano och sång
Janne Blom, trummor och sång
Kenneth "KP" Pettersson, bas och sång
Janne Bark, gitarr
Hasse Olsson, orgel

/ HÃ¥kan

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig nÃ¥got nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min fÃ...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.