Blogginlägg från 2013-03-28

Helkväll med svensk rock

Foto: Håkan Ekebacke
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/4 1986.

DOCENTERNA
TORSSON
Rockmagasinet, Örebro 8 april 1986

Ibland behövs det bara lite spänning för att det ska resultera i en helkväll med svensk rock på programmet. Docenterna och Torsson genomför just nu en kort turné, åtta konserter, och gjorde tisdagskvällen till sin egen kväll på Rockmagasinet.
   Docenterna, som förut hette Docent Död men numera är mer levande än döda, har länge varit ett betydande popband. Duktiga på att snickra ihop handfasta, poppiga toner utan djupare mening eller innebörd.
   Största kommersiella framgångarna fick bandet för några år sedan med "Alla helgons dag" och "Sjunde himlen", båda skrivna av gruppens dåvarande pianist Mats Möller.
   Möllers skånska arv lyste då igenom kraftigt och höll på att utplåna Docenternas ursprungliga stil.
   Nu är gruppen tillbaka och Möller är borta och ersatt av Claes Rosenberg, före detta Wilmer X. Rosenberg är gitarrist och Docenterna är nu en starkt attackerande rockgrupp med många bra låtar i bagaget.
   Tidvis, när Rosenberg sjöng, ekade det Wilmer X men ännu mer liknade det 60-talets ädla konst att skriva poplåtar i mycket energiska arrangemang.
   Docenterna hade nu tre bra sångare, en bred repertoar och ett tätt, rutinerat sound. Låtarna från senaste albumet dominerade naturligtvis men ändå saknade jag både "Cirkus" och den vemodiga "Isolera gårdarna".
   Skånska Torsson hade kvällens kunniga och fanatiska publik. Men även för ickeinitierade blev de en positiv överraskning och kvällens andra behållning.
   Sångaren Bo Åkerström stod stor, stadig och säker (i skjorta, slips och badrock!) och hade en mycket nyttig distans till rockbranschens ibland stordimensionerade verklighet.
   Han sjöng osannolika sånger om lika osannolika ämnen med titlar som "Blodomloppet" och "Torskpanett-Anette" och bandet förstärkte intrycken av de ibland väldigt enkla melodierna.
   Kvällen avslutades med båda banden på scenen och en kaotisk version av "Den siste mohikanen" och den lyckade helkvällen var fullbordad.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.