Blogginlägg från 2012-12-13

"Bruce"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 11/12 2012.

LITTERATUR
Peter Ames Carlin
Bruce
(Albert Bonnier)

Historien går ju vidare men "Bruce" är den hittills bästa, mest genomarbetade och förmodligen också den mest sanna biografin om Bruce Springsteen. 518 sidor fyllda med en fördjupad och detaljerad historiebeskrivning om en 62-årig amerikansk mans långa resa från fattig barndom via de första musikaliska stegen, skivkontrakt och en ständigt växande offentlighet till dagens etablerade artist på toppen av den globala musikbranschen.
   Tyngdpunkten i boken bygger givetvis på historier kring musiken och hela den karriären. Men här finns också en ickeromantiserad inblick i det tidiga familjeförhållandet, Bruces problematiska förhållande till sin far bland annat, och alla flickvänner med följande kärleksförhållanden som beskrivs mer eller mindre detaljerat.
   Kronologiskt och välskrivet tar sig Carlin igenom Bruces osannolikt händelserika karriär. "Bruce" är en efterfrågad men välkommen biografi så här 33 år efter Dave Marshs "Born to run" som i en jämförelse närmast framstår som ett idolporträtt med fotografier på var och varannan sida. Bilderna här, från en treårig Bruce till turnén i våras, är nästan en parentes samlade på 14 sidor i bokens mitt.
   Carlins bok är framförallt en läsupplevelse. Otaliga intervjuer med både Bruce och folk omkring honom bildar en helhetsbild av människan så trovärdig den någonsin kan tänkas vara. Naturligtvis är boken som mest intressant när den skildrar 70-talet, från första skivan via "Born to run"-genombrottet och den uppslitande splittringen från originalmanager Mike Appel (som Bruce ändå tackar för mycket) till åren då skivproduktionen var sparsam men ryktet om Bruce som liveartist bara växte och blev närmast mytisk.
   Medan den musikaliska historien kring skivorna har återberättats tidigare på återutgivningar och boxar är just de grävande detaljerna kring den frustrerande Appel-historien hysteriskt intressanta och inte alls så officiella.
   Boken är som sagt en rullande intressant historiebeskrivning med alla detaljer kring skivor och konserter invävda i berättelsen. Och jag kan i viss mån sakna en fullständig diskografi, konsertstatistik och låtgenomgång, som i Marshs bok, men boken framkallar ändå ett enormt lyssningsbehov på framförallt Bruces 70- och 80-talsskivor. För i ärlighetens namn bleknar det senaste decenniets Springsteen-produktion i jämförelse med de gamla tidlösa klassikerna.

/ Håkan

Bergman gav allt till ett fåtal

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/9 1985.

MARIE BERGMAN & MAGIC BODY BAND
Rockmagasinet, Örebro 25 september 1985

På Rockmagasinet, Örebros enda kontinuerliga rockställe, är det visserligen inte lika intensivt som i våras, men höstens artistutbud visar ändå upp en hälsosam bredd. Ny svensk rock mixas med internationell och däremellan kommer svenska artister som vänder sig till en mer mogen publik.
   Marie Bergman tillhör den senare kategorin som har en publik som drabbats hårt av sitta-hemma-framför-videon-syndromet och är väldigt svår att locka ut på levande konserter i allmänhet och till Rockmagasinet i synnerhet.
   Publikskaran kunde alltså ha varit större, men Marie Bergman satsade ändå allt i alla lägen och med sitt tätaste rockband i ryggen hade hon inga problem att återskapa det nya friska rockiga soundet som dominerar på senaste albumet.
   Publiken var först lite avvaktande men Marie kunde konsten att genom teatral utstrålning och spontana känsloutbrott, som att hoppa ner bland publiken och dansa, få den på sin sida.
   Även på scen var materialet något ojämnt, men framförallt lät det ypperligt om Magic Body Band som är ett band i tiden med både ett äkta par och en kvinnlig basist. Lasse Englunds gitarr hade en huvudroll men det lät allra bäst när Olle Westberghs klaviaturer blandade upp soundet.
   Marie Bergman och hennes band förtjänade en större publik med den stundtals storslagna rockmusik hon bjöd på denna kväll.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.