Blogginlägg från 2012-12-03

Singlar#67: The Plimsouls

THE PLIMSOULS: A million miles away (Geffen, 1983)

POWERPOP HAR KANSKE INTE VARIT MUSIKBRANSCHENS mest lukrativa genre - fast den i ärlighetens namn borde vara det. Tung pop med ofta klingande gitarrer och otäckt effektiva refränger är egentligen som gjord för det begränsade singelformatet. Det finns många goda exempel på powerpopband, ofta är de amerikanska, men just nu denna måndag kan jag inte tänka mig något bättre än The Plimsouls och låten "A million miles away" är ju ett i sammanhanget synnerligen läckert låtval. Om jag får bestämma, och det får jag ju göra just här och nu.
   Som ofta är fallet, nu senast Go-Go's, finns rötterna till bra popmusik att finna under 70-talets senare del när punkrocken och new wave-rörelsen kom och ruskade om traditionerna. Innan kvartetten The Plimsouls existerade hade Peter Case, gruppens ledande sångare och låtskrivare, 1976/77 den numera legendariskt upphöjda gruppen/trion The Nerves tillsammans med Jack Lee och Paul Collins. I sanningens namn en begåvad konstellation. Lee skrev "Hanging on the telephone" (som Blondie senare gjorde till en världshit) och Collins bildade amerikanska powerpopgruppen The Beat. Och Case bildade, efter ett kort mellanspel i The Breakaways, alltså The Plimsouls 1979.
   Först träffade Case basisten Dave Pahoa och trummisen Louie Ramírez innan gitarristen Eddie Muñoz utökade bandet i samband med att gruppen spelade in sin första ep, "Zero hour" 1980.
   Innan "A million miles away", som fanns i bandets scenrepertoar redan 1981, skulle sälja miljoner, bli en känd filmlåt och en mellanstor hit i USA fick Plimsouls skivkontrakt med Planet Records och släppte sitt första album "The Plimsouls" 1981, dock utan större uppmärksamhet. Som gjorde att Planet-samarbetet sprack.

DEN FÖRSTA VERSIONEN AV "A million miles away", redan då producerad av Jeff Eyrich, gavs ut 1982 på den lilla etiketten Shaky City som distribuerades av det marginellt större skivbolaget Bomp. Sedan hände något som gjorde Plimsouls hetare än tidigare. Gruppen fick en tämligen framträdande plats i kultfilmen "Valley girl", flera låtar förekom i filmen och vid ett tillfälle i filmen spelade de just "A million miles away". Nya skivbolaget Geffen hakade på, gruppen fick ge ut albumet "Everywhere at once" och det naturliga singelvalet blev en nyinspelad "A million miles away" som blev en mindre hit. Och där upptäckte jag gruppen, låten och singeln som ni ser på bilden ovan.
   Det finns uppgifter om att gruppen redan splittrats innan "A million miles away" gavs ut men strax efter gruppen hade nått sin högsta kommersiella punkt gick medlemmarna definitivt åt varsitt håll. Och Peter Case är den som fortsatte karriären i strålkastarljuset med en oregelbunden men hyfsat uppmärksammad solokarriär.
   I samband med "A million miles away" fick också låtskrivarteamet Joey Alkes och Chris Fradkin, som skrivit låten tillsammans med Case, en viss uppmärksamhet. De hade ju redan bidragit med låtar till Plimsouls första album och gav även bort låtar till Flamin' Groovies, Phil Seymour ("Talk to me") och The Beat. Vid den här tiden jämfördes Alkes/Fradkin som låtskrivarduo med både Chinn/Chapman och Leiber/Stoller. Numera ingår Alkes lite överraskande i hiphopensemblen DJ Monkey.
   B-sidan "Play the breaks" är däremot skriven av alla fyra gruppmedlemmarna i Plimsouls plus producenten Jeff Eyrich men är ändå en osedvanligt stark poplåt som också den finns med på "Everywhere at once"-albumet.
   Eyrich debuterade faktiskt som producent på Plimsouls-skivan. Sedan skulle hans namn dyka upp på skivor med T Bone Burnett (1983), The Gun Club (1984), svenska Imperiet ("Blå himlen blues", 1985) och Blasters (1985) med flera.

Fotnot: Ordet Plimsoul är, vad jag förstår, en musikterm.

Musikvideon till "A million miles away":


B-sidan "Play the breaks":


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.