Blogginlägg

Wilmer X stora

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/3 1986.

WILMER X
Rockmagasinet, Örebro 13 mars 1986

Wilmer X håller på att bli riktigt stora nu. Varje kväll i en månads tid genomför bandet för tillfället en konsert som produktionsmässigt är den största de gjort med avancerat ljusspel, rökridåer och pampig, visuell inledning med filmmusik i blåtonat ljus.
   Sedan sparkade de igång en show som nyhetsmässigt "endast" har ett livealbum i ryggen och därför saknade de stora överraskningarna och de riktigt hisnande och spännande momenten. Ändå går bandet framåt i utveckling och styrka i den snäva fåran av traditionellrock och rhythm & blues.
   Nisse Hellberg är gruppens ledare, sångare och starke man. Han har sina rötter i både Bo Diddley och Iggy Pop och övertygade stort fast han spektakulärt inte alls har samma utstrålning som exempelvis Thåström.
   Wilmer X har heller inte några ambitioner att lägga hela Sverige för sina fötter. Vi får nog behålla Sveriges bästa liverockgrupp i de små klubbarna där de utan konkurrens bäst hör hemma.
   Intensivt turnerande ger alltid gott resultat till sist. På mindre än ett år har Wilmer X spelat fyra gånger i Örebro men vi kunde inte ens ana turnétrötthet eller slapphet i framförandet på scen. Det är egentligen märkligt hur denna kvintett drivna musiker kan spela så energisk, intensiv och levande rockmusik.
   Inledningsvis var ljudet inte helt tillfredsställande men blev bättre och den senare del var magnifik med "En dröm är en dröm", "Nere på knä igen", "I din klinik" och "Kör dej död" som ett radband på slutet.
   Då var det svettigt och varmt, mycket varmt. När Wilmer X sedan återkom för att avsluta med en Chuck Berry-låt var både luften och orken slut hos den stora och pigga publiken.
   Nu berodde värmen inte bara på Rockmagasinets bristfälliga luftkonditionering. Wilmer X alstrade den energi och värme som så väl behövs i Sverige just nu när det drar en isande vind genom landet.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.