Blogginlägg

En glad kväll med Fleshtones

KONSERT
Fleshtones
The Maharajas
The Spades
Prisma, Örebro 1 juni 2011
Konsertlängd: ca 21:57-01:20
Min plats: Många olika ställen

Det var onsdagkväll, dagen före Kristi Himmelsfärds dag, en på förhand inspirerad garagerockafton och jag hade lagt alla analyserande förpliktelser åt sidan. Det var i första hand en ”night out” med några goda vänner med gott ackompanjemang från tre konserter med tre olika band med tre olika ursprung i treolika decennier. Men som musikaliskt bildade en trefaldig enhet medan klockan gick mot midnatt minnet urholkades på exakta detaljer.
   Jo, jag minns konserterna tydligt och väl men kan för mitt liv inte upprätta några exakta låtlistor på de olika konserterna. Och det beror framförallt på att Fleshtones, detta legendariska amerikanska garagerockband, konstigt och anmärkningsvärt nog aldrig funnits med i min musikaliska värld. Ibland är det så och onsdagskväll stod jag verkligen och uppskattade Fleshtones sköna mix av rock och pop med små showinslag utan att kunna identifiera en enda låt. Jag erkänner min uppseendeväckande okunnighet i ämnet.
   Fleshtones har en lång, lång historia som går tillbaka till mitten av 70-talet, New York-generationen av rockmusik med andra ord. Men det unika med Fleshtones som gammalt band är att majoriteten av gruppmedlemmarna är kvar sedan starten, skivorna kommer med jämna mellanrum, de turnerar kontinuerligt och är därmed ett genuint tajt och sammansvetsat band. Allt det här framstod med all önskvärd tydlighet sent i ionsdagskväll.
   Ledaren och sångaren Peter Zaremba ledde bandet genom en underhållande konsert men även övriga medlemmar var i högsta grad delaktiga i bandets kvalitativa form.
   Ett av Örebros få genuina kultband i garagerockscenen, The Spades, inledde konsertkvällen med ett intressant framträdande. Inte alls färdigrepeterade för detta sporadiska tillfälle och mellansnacken tillhörde kategorin där spontanitet, komedi och obegripliga ordval möts.
   Spades orepeterade dagsform störde på inget sätt den tveklösa charmen i hela deras framträdande. Från de tämligen tajta och genomtänka inledningarna på låtarna till de ofta helt obestämda sluten var Spades en underbar upplevelse i min värld.
   I stark konkurrens med Fleshtones var Maharajas kvällens stora musikaliska attraktion. Som alltid, jag har recenserat både skivor och konserter med bandet tidigare, var de i onsdags extremt samspelta, utstrålade en enorm energi och deras repertoar, på gränsen mellan catchy pop och melodiös rock, räckte till för att göra hela deras konsert till en homogen upplevelse.
   Med tanke på att bandets medlemmar är geografiskt spridda i landet är konserterna få och turnéerna obefintliga. Vilket gör upplevelsen av deras konsert än mer imponerande.
   I Maharajas blickfång stod sångaren och gitarristen Mathias Lilja och plockade poäng för både fantastisk sång, snärtigt inspirerande och inte för långa gitarrsolon och personifierade bokstavligen energin i dagens fina Maharajas.

För mig personligen var onsdagskvällen en rad intressanta möten med gamla Rockmagasinet-profiler som i flera fall flytt staden och nu för en kväll återförenats i ett glatt och unikt möte i konsertmiljön.
   Där stod Birger, en gång trummis i Crew Of Corps, och förklarade att han slutat spela trummor. Tjina, som spelade gitarr i samma band, hade också lagt av. Danny Boy, gitarristen i Voodoo Dolls, har inte heller tid att spela gitarr men han berättade att han e gång för länge sedan skrivit en hatlåt om mig: som började med texten ”Håkan P på NA-NT…”. Givetvis var också Anders där som tillsammans med Johan, som naturligtvis också var där, och Danny står bakom skivbolaget Low Impact som ger ut Maharajas skivor. Oj vilken positiv och nostalgisk kväll.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...