Blogginlägg från 2011-03-03

Februaris bästa

Postad: 2011-03-03 07:37
Kategori: Blogg

Efter den överraskande volymattacken på senaste skivan är det amerikanska americana bandet DRIVE-BY TRUCKERS tillbaka med trygg, säker, personlig och fascinerande musik på nya albumet ”Go-go boots”. Patterson Hood och Shonna Tucker avlöser varandra vid mikrofonen och tillsammans med bredden på låtar skapar det variation. Finalen ”Mercy buckets” är skivans bästa låt men Eddie Hintons coverlåtar är också av intresse.
   Andreas Kleerups nya projekt ME AND MY ARMY gör exemplarisk pop på sitt debutverk. Och visst betyder det mycket att den udda Kleerup, som jag mest sammanknippat med dansmusik/Robyn och liknande, plötsligt kan göra så prestigelös pop med melodier och harmonier som redan känns klassiska.
   Har alltid betraktat ANDREAS MATTSSON som en fantastisk låtskrivare men som soloartist är han något mer tålamodskrävande. Som inledningen på nya skivan ”Kick death’s ass” med syntploppande monotoni i två minuter innan den fint vemodiga och instrumentala ”Jazzmaster” får karaktär. Smygande och viskande kvalitéer på den inledningsmässigt lågmälda arrangerade ”The taste of big cities” har massor med läckra detaljer. Och ”Parklands” från tv-serien Våra vänners liv är mycket fin liksom den näst sista låten ”It could happen”.
   På februaris sista dag släpptes LUCINDA WILLIAMS nya skiva ”Blessed” som producerats av Don Was. Tolv Lucinda-original av olika karaktär. Det börjar oväntat opersonligt med ”Buttercup” men redan på andra låten, ”I don’t know how you’re livin’”, är det klassisk Lucinda-kvalité i en ballad så skör och mästerlig. Sedan fortsätter grannlåten på snart sagt varje låt. Ofta i helt avväpnande lågt tempo, med Lucindas spruckna Louisians-stämma, men låten tillägnad Vic Chesnutt, ”Seeing black”, framstår som skivans höjdpunkt. Den är både rockig och vemodig med ett vasst gitarrsolo av Elvis Costello.
   I sista stund fick jag också höra RON SEXSMITHS nya album "Long player late bloomer" som släpptes i måndags. Med tanke på att det är tre år sedan förra skivan var det givetvis stora förhoppningar och jag måste erkänna att han överträffar alla förväntningar. Kanadensaren med ett djupt vemod som största tillgång levererar här popmusik av allra största personliga kvalité. Det kanske går att söka den positiva förändringen i producenten, den annars hårdrocksinfluerade Bob Rock, men det är nog inte hela sanningen. Det här är pop som i personlighet och pop som i perfekt som gör skivan så bra. Den sedvanliga Sexsmith-innerligheten dekorerad av smarta melodier och snygga harmonier.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.