Blogginlägg

Chip Taylors många och långa historier

Postad: 2010-05-02 23:17
Kategori: Konserter

CHIP TAYLOR & KENDEL CARSON
Scandic Grand Hotel, Örebro 2 maj 2010
Konsertlängd: 19:05-20:00 och 20:22-21:42 (135 minuter)
Min plats: Stod och satt ca 8 meter från scenen,


Ännu en konsert, ännu en hotellfoajé och ännu en fantastisk musikupplevelse. Jag hade inte full koll på Chip Taylor och jag behövde inte heller recensera det lågprofilerade framförandet tidig söndagkväll i Örebro. Trots oförberedda förutsättningar blev konserten en lång och intressant upplevelse. Främst genom en mängd mellansnack, men också mitt i låtarna, som ofta handlade om Chips barndom och gamla tider.
   Som scenpersonlighet är Chip så cool, så avslappnad och så lågmäld att man lyssnar hypnotiskt på hans historier som han berättar på ett övertygande sätt och med sådan känsla att det låter som det är första gången han förmedlar sina erfarenheter. Sedan hade han en mörk och trygg röst i låtar som ibland knappt hade varken styrfart eller volym.
   Min första kontakt med Chip var på 60-talet som låtskrivare till ”Wild thing” och ”Angel of the morning”, han framförde givetvis båda låtarna, och han skriver fortfarande genuint starka låtar fast de kanske inte kan kallas hitmässiga längre. Lätt countryfierade singer-songwriter-låtar som ofta har en historia som Chip förstärkte med sina snack.
   Två akustiska gitarrer (Chip och Örjan Mäki, gitarristen från Willy Clay Band), en fiol (Kendel), ett munspelsställ och två röster som ackompanjerade varandra perfekt. Kendel Carsons röst gav konserten ytterligare en dimension när hon framförde några låtar från sin egen repertoar, ibland skrivna av just Chip.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2010 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.