Blogginlägg från 2010-04-16

Har lyckats fånga en hel generation

Foto: Sven Persson/NA


I september 1979 hade Ulf Lundell släppt sitt femte album, "Ripp rapp", och genomförde under hösten en lång turné runt Sverige. Första turnén med i stort sett Lasse Lindbom Band som komp. Plus studiogitarristen Yngve Hammervald, som spelat både progg och med Harpo, och den något vildare Janne Andersson från Pain.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/10 1979.

ULF LUNDELL
Konserthuset, Örebro 18 oktober 1979

Den Ulf Lundell jag såg i aktion på scen var delvis mycket olik den jag träffade i logen före konserten. Den tysta nästan inbundna människan blir en öppen, glad och generös artist. Gav allt och lite till.
   Ulf Lundell har som fÃ¥ lyckats fÃ¥nga en hel generation med sin poesi, sÃ¥ng och sagolika rockmusik. Publiken kunde hans lÃ¥tar och ibland blev det lite krävande. Ballader blev dränkta av talkörer och spridda rop. Folk har svÃ¥rt att acceptera honom som fullfjädrad artist inom alla omrÃ¥den.
   Men det var som rockartist han hade de största förtjänsterna pÃ¥ scen. Han svettades och levde med i de vildaste lÃ¥tarna och for stundtals över scenen som de stora idolerna. Och de handplockade musikerna gjorde sitt för att göra bilden fullständig. Janne Andersson var den visuella gitarristen med sin Flying V medan Yngve Hammervald har gÃ¥tt i Lasse Wellanders skola och klämde fram sina andäktiga solon helt stilla. Det lät bra och det blev en enastÃ¥ende grund att vila framträdandet pÃ¥.
   Lundell varierade materialet mer nu än tidigare. Var inte rädd att plocka fram den den akustiska gitarren, munspelet och ensam framföra bland annat en omarrangerad "Som en syster", en av kvällens mÃ¥nga höjdpunkter.
   Annars är det svÃ¥rt att finna nÃ¥gon motsvarighet inom det här landets gränser till de rockvibrationer som framhävdes mot slutet i "Sextiosju sextiosju" och "Stockholm city" med de obligatoriska rocklÃ¥tarna "Johnny B Goode" och "Route 66" som final. Effektiv rock när den är som bäst.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Lasse Lindbom: bas och sång
Ingemar "Sture" Dunker: trummor
Yngve Hammervald: gitarr
Janne Andersson: gitarr och sång
Niklas Strömstedt: piano, keyboards och sång

Setlist (tack Mikael Löwengren!):
1. Det var en man som stal en dröm (akustiskt)
2. PÃ¥ fri fot
3. Håll mej!... åh, ingenting
4. Mitt i nattens djungel ställd
5. Då kommer jag och värmer dej
6. Kitsch
7. Rom i regnet
8. Den unge barbaren
9. Taxi
10. Som en syster (akustiskt)
11. och går en stund på jorden
12. Snön faller och vi med den
13. Hav utan hamnar
14. Stockholms City
15. (Oh la la) jag vill ha dej
16. Sextisju, sextisju

Extralåtar:
17. Jag vill ha ett lejon
18. jag går på promenaden

Extra extralåtar:
19. Johnny B Goode
20. Route 66

Konsertlängd: 110 min

/ HÃ¥kan

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig nÃ¥got nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min fÃ...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.