Blogginlägg från 2009-10-10
Kirsty skulle ha fyllt 50 idag
Jag har svårt att hålla reda på alla födelsedagar. Igår skulle John Lennon ha fyllt 69 år och idag skulle Kirsty MacColl ha fyllt 50 år. Båda lika tragiskt saknade. Jag fick en påminnelse alldeles nyss av min gode vän Mr Kärrbäck som också tipsade om en alldeles förträfflig minnesartikel om Kirsty i dagens Svd. Jag träffade Lasse igår och vill passa på att tacka för en god men kort och trevlig samvaro innan vi lämnade Stockholm med buss kl 18.
Apropå Kirsty så tog jag i sedvanlig ordning en kort promenad genom Soho Square, där det finns en parksoffa med inskriptionen ”Kirsty MacColl 1959–2000 / ’One day I’ll be Waiting There / No Empty Bench in Soho Square.”, i söndags när jag var i London.
/ Håkan
Mors, lilla Olle
KONSERT
Olle Ljungström
Hornstull Strand, Stockholm 8 oktober 2009
Konsertlängd: 21.56-23.18 (82 minuter)
Min plats: ca 15 meter rakt fram från scenen
Jag lånar rubriken från en kommentar som min vän Johan släppte direkt efter den minst sagt okonventionella konserten i torsdagskväll med en av Sveriges mest profilstarka artister. Jag är glad att jag inte behöver skriva en sedvanlig recension men samtidigt var det en konsertupplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Och då tänker jag i första hand inte positivt. För Olle Ljungström var knappast samlad, han sjöng inte klockrent eller ens nära sin normala falsksång, han pratade alldeles för mycket strunt eller kom aldrig till punkt och det var blott ett fåtal låtar där magin stämde när jag kunde ana hur bra det kunde ha varit i sin helhet i den bästa av världar.
Nej, jag skrev inte någon låtlista. Jag ville slappna av, ta en öl ihop med vänner på en förmodad i alla avseende intressant konsert så jag ska bara skriva några korta minnesanteckningar.
Känslan efteråt var att Olle pratade sönder konserten med ostrukturerade mellansnack utan mening. Det gick naturligtvis ut över repertoaren där låtarna vi minns var ett fåtal. Som exempelvis ”Överallt”, ”Norrländska präriens gudinna”, ”Nåt för dom som väntar” (fast där var det nog den tålmodiga publikens förtjänst som gjorde framförandet så känslofullt), ”Jag och min far” (äntligen en samlad sånginsats från Olle), ”En apa som liknar dig”, ”En förgiftad man” och ”Svenskt stål”.
Olle sjöng också ”Hvila vid denna källa”, reklamlåten, medan han på scen knappast var en fin förebild till budskapet om en drogfri ungdom. Jag ska inte påstå att Olle var onykter eller drogad, för det hade jag svårt att avgöra, men det blev ju stundtals långa pauser i kommunikationen när han plötsligt skrek ”Håll käften” till publiken eller plötsligt bröt ut i en helt överraskande och spontan version av ”Born in the USA” vid två tillfällen.
Naturligtvis var det en tragisk upplevelse på en konsert med en artist som är uppenbart trasig och förvirrad, både psykiskt och fysiskt. Men som vi sa efteråt: Efter alla hundratals konserter som pendlat mellan strömlinjeformad och genomskinligt blek så var Olles framförande i torsdagskväll något vi aldrig kommer att glömma.
Han sa inte mycket vettigt i sina evigt oändliga haranger av tomma ord. Men det var vid ett tillfälle han fällde en för oss oförlömlig kommentar:
- Det är bra att ni klappar händerna och ni som inte kan kan väl i alla fall skriva ett – formulär.
Mors, lilla Olle.
/ Håkan
<< | Oktober 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: