Blogginlägg från 2009-07-21

Främmande fågel hos Costello

Det blev ett lite annorlunda program i Elvis Costello-serien. Med Rufus Wainwright som gäst. Ingen enkel människa, med ett rätt så irriterande skratt, som fick berätta om sin oroliga bakgrund, intresset för musicals, opera och Judy Garland och förhållandet till sin pappa, Loudon Wainwright III. Pretentiös är väl bara förnamnet men jag tyckte Costello (i röd hatt den här gången), på sedvanligt manér, tog sig in i människan bakom den rastlösa fasaden med sina långa initierade frågor.
   Musikaliskt var programmet också lite annorlunda. Inget band bakom, varken Thomas, Faragher eller Nieve syntes till, och jazzgitarristen Bill Frisell fick en mindre huvudroll med sin softa gitarr. Costello inledde med en evergreen, ”If I only had a brain” och han sjöng, senare i programmet, ensam Loudons ”New paint”. En låt och ett framförande som hade passat in på Elvis senaste platta, ”Secret, profane and sugarcane”.
   Rufus gjorde också några sånger med sin ljusa, höga och lätt påfrestande röst. Men den var också stundtals änglalikt vacker i ”Memphis skyline”, tillägnad Jeff Buckley, och ”Vibrate”. Sedan avslutades programmet fint när Rufus mamma, Kate McGarrigle, kom in på scenen med sin banjo och tillsammans med Costello, Frisell, pianisten Gabriel Kahane och Rufus framförde den gamla traditionella ”Willie Moore”.






/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.