Blogginlägg från 2009-06-17

Glest besatt på popkonsert i Örebro

I september 1971 såg jag Colosseum i Örebro, en månad senare splittrades gruppen. Dave Greenslade, på keyboards, planerade för en solokarriär och bland det första han gjorde var att turnera i Sverige med den svenska gruppen Nature. Sedan bildade Dave en egen grupp, under namnet Greenslade, innan han i mitten på 70-talet blev soloartist med engelsk progg som specialitet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/2 1972.

DAVE GREENSLADE & NATURE
Konserthuset, Örebro 13 februari 1972

”Välkomna – båda två”. På detta lilla ironiska sätt hälsade Dave Greenslade den fåtaliga publiken välkommen till popkonserten tillsammans med Nature i Örebro Konserthus på söndagskvällen.
   Nature är en av få svenska grupper som fortfarande spelar en okomplicerad bluespop. Dave Greenslade var en sjättedel av engelska gruppen Colosseum som nu är blott en ruin. När han och de övriga medlemmarna i Colosseum var här i september förra året var det fullsatt. Nu kom endast ett hundratal. Tiderna förändras.
   Dave Greenslade och Nature spelade musik som påminner mycket om Colosseum. Hård, tung och jordnära med väldiga kast mellan soloinstrumenten. Flera nummer av Dave Greenslade ingick i konserten, både nya och gamla. Hans verk kan karaktäriseras som melodiös hårdpop. Han börjar på en enkel melodiramsa som han upprepar ett antal gånger och som sedan varieras för att till slut sitta där. Han fick god hjälp av Lasse Wellander på sologitarr som vid flera tillfällen spelade långa, sugande solostycken.
   Greenslades variationsförmåga och omväxlande sound underströks ytterligare när han tog plats bakom flygeln och skulle spela ”en spansk sak”, som han uttryckte det. Ett stämningsfullt stycke som helt avvek från de övriga melodierna.
   Detta var den sista konserten under den veckolånga Sverige-turnén för Dave Greenslade tillsammans med Nature. Nu far Dave tillbaka till England där han nyligen bildat en ny grupp som ska kompa sångaren och låtskrivaren Tony Hazzard.

/ Håkan

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.