Blogginlägg från 2009-01-06

Stiff laddar om med nya pistoler

Stiff-intresset gnager djupa hål i associationerna. Gick förbi en bil på förmiddagen som hade en nummerplåt där det stod BUY 408 och jag försökte i minnet leta i Stiffs diskografi men hittade ingen singel med det höga numret. Stiff har så här långt bara kommit till BUY 280 och det är en ep, ”Happy birthday you”, med den spännande artisten Jay Jay Pistolet från västra London.. Tre av skivans fyra låtar finns på den här MySpace-sidan. En mycket trevlig bekantskap som tydligen har ytterligare en ep på gång.
   Apropå Pistoler så minns jag spontant en London-sväng sommaren 1988 när jag inom några dagar såg både Tex Pistols och Los Pistoleros, två närbesläktade band, live på två av stadens pubar.
   Det var en torsdag i slutet på juli 1988 som jag och min blivande fru Carina tog tunnelbanan rakt norrut på Northern Line och hamnade i Stoke Newington. London N14 och det var mörkt och ödsligt innan vi letade oss till 98 Newington Green Road och puben Weavers Arms.
   Där var väl bara de närmast sörjande och några stammisar i publiken, ungefär 30 personer, men det var närmast fantastisk countryfierad rock som Tex Pistols bjöd på den här kvällen.
   Sångare var Philip Rambow, en gång ledare i Winkies och flera soloskivor bakom sig, och basist var Paul Riley, en gång medlem i pubrockbandet Chilli Willi & the Red Hot Peppers. I bandet fanns också Martin Belmont, gitarr, och Pete Thomas, trummor, kända från Nick Lowe och Elvis Costello.
   Rambow sjöng countrylåtarna, många covers av bland annat Johnny Cash, John D Loudermilk och Hank Williams, och Riley de rockiga, bland annat ”Big big love” och ”7 nights to rock”.
   Två dagar senare figurerade Belmont också i Los Pistoleros, ett countryband med dragning åt swing. I den gruppen sjöng fiolspelaren Bobby Valentino, ”känd” från Fabulous Poodles och massor av andra inspelningar.
   Valentino sjöng soft och träffsäkert men det var Belmont som överraskade. Bakom Nick Lowe och Graham Parker hade han aldrig sjungit en ton men här sjöng han själv både en truck driving-song och ”7 nights to rock”. Så svängigt att folk höll på att dansa ryggen av sig på Dublin Castle den där lördagskvällen.

Det här är den ledande låten, ”Bags of gold”, på Jay Jay Pistolets Stiff-ep.
Jay Jay Pistolet - Bags Of Gold


/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.