Blogginlägg från 2008-12-18

Promenaden förbi de legendariska platserna

På The Jacaranda spelade The Beatles ett dussintal gånger på det tidga 60-talet.

Även denna Liverpool-vistelse krönades givetvis med en liten sightseeingtur i The Beatles fotspår. Efter sommarens uppskattade rundtur med buss i stadens sydöstra delar, i Woolton, Strawberry Fields, Menlove Avenue, Forthlin Road, Penny Lane och Dingle-området, så blev det den här gången en central promenad bland några riktigt legendariska platser där Beatles-medlemmarna träffades och spelade i det tidiga 60-talet.
   Jag tog med mig Joakim tidigt i måndags förmiddag, vilket i sin tur betydde att klubbarna, pubarna och ställena var stängda och vi fick nöja oss med en glimt från utsidan.
   Vi utgick från Dolby Hotel, ett litet modernt hotell med tajta rum, underbar utsikt över floden Mersey men helt servicebefriad ung personal. Vi gick uppför stora Parliament Street (där vi mötte en fångtransport omgiven av fyra polisblar), passerade stora, mäktiga Liverpool Cathedral längs Hope Street. Där på den lilla tvärgatan Rice Street ligger den lilla gamla lokala puben Ye Cracke.
   Just där hängde John Lennon och Stuart Sutcliffe, tidig Beatles-basist, när de var elever på närliggande Art College. Där dränkte Lennon sina sorger när hans mamma så tragiskt omkommit i en bilolycka. Och det var också där som han träffade en annan Art College-student, Cynthia Powell, som han senare skulle gifta sig med.
   Han har berättat om tiden på Art College på följande sätt: ”When I went to college in Liverpool, you know, it was mainly one long drinking session”.
   Vi fortsatte nerför Rice Street i riktning mot city fram till Rodney Street där vi först tog till höger och sedan vänster ner på Seel Street där Blue Angel Club dök upp efter bara några meter på vänstra sidan.
   Det var just där som The Silver Beetles, som de hette just då, gjorde en audition för att bli kompband till Billy Fury, en redan framgångsrik stjärna från Liverpool. De klarade inte provet men imponerade ändå på managern Larry Parnes som hyrde bandet som komp till en annan Liverpool-sångare, Johnny Gentle.
   Senare gjorde Pete Best sin audition just på Blue Angel Club för att bli medlem i The Beatles. Han klarade provet. Men bandet spelade aldrig officiellt här.
   Vi fortsatte nerför Seel Street och direkt på höger sidan sprang vi på puben Pogue Mahone och både namnet och logotypen påminde starkt om The Pogues.
   Vid Slater Street tog vi höger och direkt där låg The Jacaranda som ett tag ägdes av Beatles dåvarande manager Allan Williams. Där spelade bandet ett dussintal gånger både vid lunch och på kvällen. Till ett gage som bestod av en Coca Cola och beans on toast!
   Här gjorde Pete Best sin debut med bandet. Inomhus, som vi inte hade möjlighet att kolla upp, ser det idag helt annorlunda ut jämfört med 60-talet. Lokalerna helrenoverades innan The Jacaranda öppnades på nytt 1996.
   En annan dag på en annan tid vid en annan plats gick vi ner i källaren på The Cavern Club på Matthew Street mitt i Liverpools pulserande centrum. Det kostade bara £1 i entré fast det var levande band på scen, Midnight Blues, som spelades covers i en tålamodskrävande blandning. Här spelade Beatles 274 gånger, ofta på luncherna, De gjorde sin debut 9 februari 1961 och genomförde sin absolut sista Cavern-spelning 3 augusti 1963.
   Men många år senare, 14 december 1999, återvände Paul McCartney med band och gjorde en uppmärksammad spelning i den lilla lokalen. En konsert som filmades och finns utgiven på dvd.
   Mellan 1963 och 1999 hände väldigt mycket med Cavern-lokalen. 27 maj 1973 stängdes lokalen definitivt, den ansågs otjänlig och revs ner då en järnväg i underjorden krävde sin plats, men öppnades igen 1994 när det nostalgiska Beatles-intresset åter var på topp. En exakt kopia av det gamla Cavern byggdes upp och det är verkligen uppseendeväckande hur liten lokalen är i grottan av tegelstenar och valvliknande tak.
   Den lilla scenen är djupare än bred och avslutas med en vägg bakom trummisen som pryds av en massa namn på band som har spelat på Cavern genom åren.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.