Blogginlägg från 2008-09-01
STIFF#30: Nick Lowe
NICK LOWE: Halfway to paradise/I don’t want the night to end
(Stiff BUY 21)
Release: 21 oktober 1977
När Nick Lowe släppte sin andra singel på Stiff var det redan klart att han, tillsammans med Jake Riviera, Elvis Costello och Yachts, skulle lämna Stiff för nya bolaget Radar. I sedvanlig Nick Lowe-anda var det en snabb och simpel produktion. Överraskade med att lägga en cover på singelns A-sida.
En av låtskrivarduon Gerry Goffin-Carole Kings tidigaste låtar ”Halfway to paradise” var i England mest känd för Billy Furys tolkning som nådde en fjärdeplats som bäst i augusti 1961. Liverpool-sonen Fury upptäcktes 1958 och fick ett artistnamn, som många andra på den tiden, istället för det ohanterliga Ronald Wycherley. Fick sin första hitlåt 1959, ”Maybe tomorrow”, och hans karriär växte som rock’n’roll/rockabilly-sångare. Sedan fick han en mer sofistikerad stil och när den orkestrerade ”Halfway to paradise” kom var det början på slutet för Fury som rocksångare.
Filmer, tv-shower och musikaler blev Furys område men upprepade hjärtoperationer gjorde att han tvingades lägga livekarriären på hyllan. Några nyinspelade versioner av de gamla hitsen orkade han med men 27 januari 1983 orkade inte Billy Furys hjärta längre.
Originalet till ”Halfway to paradise” gjordes däremot av den amerikanske sångaren Tony Orlando som 1961 nådde 39:e-plats på USA-listan. Den blott 17-årige Orlandos genombrottslåt. Hans karriär var dock kort på det tidiga 60-talet men gjorde stor och framgångsrik comeback på 70-talet som sångare i Dawn med stora hitlåtar som ”Candida” och ”Tie a yellow ribbon”.
Hela arrangemanget på Nick Lowe-singeln doftar både Phil Spector-tamburiner och Beach Boys-körer och jag misstänker att Dave Edmunds har mer del i både arrangemang och produktion än bara körsång som det officiellt uppges. Bandet är förutom Lowe, på bas, Larry Wallis, gitarr, Steve Nieve, keyboards, och Pete Thomas, trummor.
B-sidan är om möjligt ännu simplare, uppenbart skriven i sömnen, och handlar textmässigt inte om någonting viktigt. Under två minuter (1:56) med Larry Wallis på punkenergisk gitarr, Nick Lowe på dubblerad röst, och Pete Thomas på trummor som avslutar den spontana inspelningen med ett snabbt nedtonat solo. Första, sista och bästa(?) tagningen.
En annan Stiff-grupp, The Rumour, gjorde en ny version av Nick Lowes låt 1980, på både singel och album (”Purity by essence”) och lyckades då förlänga låten till 2:29.
På cd: Båda singellåtarna finns på det återutgivna albumet ”Jesus of cool” (Proper, 2008)
YouTube: Först Nick Lowes version på en ljudfil. Sedan Billy Furys version, dock i en senare 70-talsupplaga.
/ Håkan
<< | September 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: