Blogginlägg

Brett och beskedligt när Ledin friade till publiken

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/8 2008.

KONSERT
Tomas Ledin
Stortorget, Örebro 23 augusti 2008
Konsertlängd: 21.03-22.34 (91 min)
Min plats: 100 meter snett till vänster från scenen

Tomas Ledin är allt det som exempelvis Lars Winnerbäck inte är. Publikfriare, allsångsledare och en mästare på flåshurtiga men intetsägande mellansnack. Men det var en minst sagt musikaliskt underhållande show han bjöd på när han intog Örebro City på lördagskvällen. Men det var med ett hårt sargat och bristfälligt ljud i bagaget.
   Under två dagar hade de byggt ett 5-våningshus till scen, fraktat hit en bildskärm av gigantiskt mått, monterat upp ett magnifikt strålkastarljus och sedan helt förbisett ett proffsigt mikrofonljud. Det var stundtals smärtsamt att konstatera hur Tomas Ledins sångröst fladdrade, texterna blev ofullständiga och hela stavelser föll bort. Rena katastrofen i ”En dag på stranden” men även i övrigt var det påtagligt undermåligt.
   När Ledin den här gången kom till Örebro så var det för en gångs skull inte som en del i någon längre turné utan på en tämligen exklusiv men reklamfinansierad gratiskonsert, förmodligen ”an offer you can’t refuse”.
   I skuggan av den glada, positiva och hårt sponsrade konsertkvällen, där reklambudskapet höll en tacksam lågmäld profil, var det som sagt bred underhållning för den breda publiken som var kvällens uppenbara ambition. Där det inte fanns något konstnärligt utrymme för varken de små uttrycken eller gesterna. Eller det vemodigt innerliga.
   När jag sedan sitter och sammanfattar Tomas Ledins framträdande var det, inte bara med anledning av ljudproblemen, en rätt beskedlig nivå på en förutsägbar och strikt hitinriktad show. Där jag hade svårt att upptäcka personen Ledin bakom kulsprutearrangemangen i den övervägande delen av repertoaren som gränsade mellan menlös radiorock och snäll allsångsanpassad svenskpop.
   När Ledin sjöng om hjärta och (är någon förvånad?) smärta i låt efter låt blev det till slut väldigt generellt och allmängiltigt om än till väldigt starka melodier, catchy refränger och spektakulära arrangemang.
   Han sjöng om att han är en man att lita på och kan man se verkligheten så simpelt, i svart och vitt, var det onekligen så att Ledin motsvarade den stora delen av publikens förväntningar på just de punkter jag inledningsvis räknade upp.
   Han friade till publiken med en hårt hitinriktad repertoar som verkligen levde upp till föresatsen ”att ge publiken vad publiken vill ha”.
   Ledins mest kända låtar har allsångstydliga refränger som suttit i publikens ryggrad länge, mycket länge, och mellan låtarna sa han inte ofta något mer viktigt än ”Är ni med?” eller ”Är ni redo?” och när han för en gångs skull förmedlade egna åsikter om FRA-utredningen och kvällstidningar så sparkade han in redan öppna dörrar.
   Jag har tidigare år kritiserat bandet som ganska bredbent och anonymt men gitarristen Sebastian Nylund steg fram flera gånger och spelade en alldeles ljuvlig slidegitarr. Bland annat i den något omarrangerade ”I natt är jag din” och den minst överraskande ”Sommaren är kort”.
   Som tillsammans med konsertkvällens minst kända låtar, ”En sak” och ”Inte en chans”, stod för kvällens höjdpunkter.
   Även om Tomas Ledin under lördagskvällens konsert inte vann någon plats i just mitt hjärta så kunde jag naturligtvis inte låta bli att ryckas med i publiksuccén och den positiva atmosfären som rådde under den lördagskväll som måste betecknas som sommarens sista.

Tomas Ledin, gitarr och sång
Sebastian Nylund, gitarr och sång
Jörgen Ingeström, keyboards och sång
Johan Fransson, trummor
Ove Andersson, bas och sång

Tomas Ledins låtar:
En del av mitt hjärta
Festen har börjat
Vingar av stål
Det ligger i luften
Helt galen i dig
En dag på stranden
Inte en chans
Lika hopplöst förälskad
I natt är jag din
En sak
Sommaren är kort
Gilla läget
Du kan lita på mig
Just nu

Extralåtar
En man som älskar
Sensuella Isabella

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.