Blogginlägg

Magnifik succé med ett fint ljud

Postad: 2007-11-20 09:54
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/11 2007.

KONSERT
Kent
Globens Annex, Stockholm 17/11 2007


Chocken har lagt sig. Kents utpräglade elektroniskt syntiga sound, med alltför tydliga rötter i mitt värsta 80-tal, på senaste skivan ”Tillbaka till samtiden” blir på scen endast en liten pikant finess. Jag kunde inte upptäcka någon genomgående soundförändring på deras 105 minuter på scen i lördagskväll, den andra konserten i en serie av fyra i Stockholm.
   Ändå kunde jag vid upprepade tillfällen ana att det fysiska uppträdandet backas upp av åtskilliga förinspelade tejper. Främst med rytmer och keyboards-inslag men ändå är det bara misstankar. Inget påverkar arrangemangen negativt och det var väl egentligen bara vid ett enda tillfälle, när duettjejen på ”Generation ex” framträder på videoskärmen, som tekniken får spela en alltför stor huvudroll i rockgruppen Kents moderna utveckling.
   Visuellt på scen hamnade gruppen ofta i skuggan av den gigantiska videoskärmen där futuristiska konstverk avlöste varandra. Men inte ens det kunde skymma det faktum att dagens Kent är ett majestätiskt rockband med en helt igenom fantastisk repertoar och ändå är gruppen, med Jocke Berg i spetsen, väldigt ödmjuka till sin storhet.
   Det som imponerade allra mest var konsertens alla lugna partier. Det exceptionellt fina ljudet (jag är glad att jag för en gångs skull kan skriva det om en konsert) med en klockren sångröst som följd lyfte de suggestivt vemodiga sekvenserna skyhögt över alla förväntningar.

”Columbus” är redan en klassiker, överraskningen ”Ansgar & Evelyne” är en bortglömd pärla och delvis lugna ”LSD, någon?” är alla vackra knockout-låtar.
   I det lugna men effektivt makliga tempot blev det sedan oerhört effektivt när gruppen plötsligt mot slutet bejakade sina kommersiella tongångar och i en enda rad drog ”Musik non stop”, ”Kärleken väntar” och ”Ingenting” och befriade Kent från de djupare och mer vemodiga avsnitten.
   Sedan kom finalen som också blev en övervägande lugn historia. Fyllda av självförtroende avslutade de konsertens huvudavdelning i ett moln av vemod, ”nu har vi kommit till det bittra slutet” som Jocke så bokstavligt presenterade ”Ensammast i Sverige”. Och det fortsatte nästan lika smygande i första extralåten ”Elefanter”.
   Efter de två mycket bejublade ”VinterNoll2” och ”747”, som tjejen till vänster om mig klockade till exakt 5:53, var det liksom raksträcka till magnifik succé.
   Då kom konsertens absolut sista låt och visade mycket lägligt upp Kent som allra bäst. Med den mäktiga ”Mannen i den vita hatten”, förlängd med ytterligare några verser, och en helt bedårande avslutning när allsången dränkte hela lokalen: ”Vi kommer alla en gång dö”. Det är så sant, Joakim Berg.

Kents låtar:
Vy från ett luftslott
Berlin
Max 500
400 slag
Columbus
Saker man ser
Revolt III
10 minuter (för mig själv)
Ansgar & Evelyne
LSD, någon?
Romeo återvänder ensam
Generation ex
Musik non stop
Kärleken väntar
Ingenting
Ensammast i Sverige

Extralåtar:
Elefanter
VinterNoll2
747
Mannen i den vita hatten (16 år senare)

                                                                                       Foto: Emily Österling
I skuggan av videoskärmarna stod Kent och levererade en magnifik show.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (138)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2007 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.