Blogginlägg från 2007-09-06

#49: The rose of England

NICK LOWE & his Cowboy Outfit: The rose of England (F-Beat, 1985)
Många av artisterna som figurerar på min 80-talslista fick sitt genombrott på 70-talet och hade också sina största framgångar då. Men Nick Lowe är nog undantaget som bekräftar regeln ty hans 80-tal var inte mycket sämre än hans kreativa 70-tal. Tar du sedan i beräkning att han på 90- och 00-talet utvecklats till en av världens bästa låtskrivare är Nick Lowe ett geni. Från början till slut.
   Under större delen av 80-talet kompades Lowe av ett alldeles magnifikt engelsk kompband som han på flera skivor gav namnet Cowboy Outfit: Paul Carrack, keyboards, Martin Belmont, gitarr, och Bobby Irwin, trummor.
   Ett band som aldrig riktigt kom till sin rätt i en inspelningsstudio jämfört med livekonserter. Såg Lowe och det här bandet 1982 fast då gick medlemmarna under samlingsnamnet His Noise To Go. De kompade också Carlene Carter som för övrigt var gift med Lowe vid den tidpunkten.
   Lowe och det här bandet gjorde tre-fyra skivor tillsammans under 80-talet och det är egentligen svårt att välja någon före den andra. Vad som talar för ”The rose of England” är inte bara Lowes egna låtar utan också exklusiva coverlåtar skänkta av John Hiatt (”She don’t love nobody”) och Elvis Costello (”Indoor fireworks”). Plus ytterligare några, ”7 nights to rock” och ”Bo Bo skediddle”, som jag inte har listat ut ursprunget till.
   ”7 nights to rock” är ju en rejäl rockrökare i ren och skär Rockpile-klass och kanske inte så överraskande har svenska Refreshments med den på sin liverepertoar.
   Dessutom gör Nick en nylansering av hans egen klassiska 70-talslåt ”I knew the bride (when she used to rock’n’roll)". Just den låten producerades av Huey Lewis och kompet stod hans band The News för. Lewis och flera bandmedlemmar hade tidigare spelat i Clover, bandet som kompade Elvis Costello på hans debut ”My aim is true” som producerades av Nick Lowe. Cirkeln var liksom sluten här.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.