Blogginlägg från 2006-07-09

Bloggrapport från Peace & Love 2006

Under festivalen i Borlänge bloggade jag 7-8-9 juli 2006 för Nerikes Allehanda och nedanstående rapporter ska läsas från botten och uppåt.

9 juli

Hemåt
Då bär det av hemåt alldeles strax. Långa kvällar, ännu längre nätter av inte så långa konserter. Kan uppfattas som fysisk jobbigt och visst är det ömmande knän, slitna fötter och ett trött huvud som lämnar Borlänge. Men där finns också många goda minnen på pluskontot. När Patti Smith avslutade sin konsert med "Gloria" i fredagsnatt var nog det största ögonblicket.
Men när jag känner mig trött ska jag i många dagar tänka på de stackare som ska städa den här stan. Det ser i ögonblicket ut som ett mission impossible.
Av Håkan kl 09:01 under Festivalen

________________________________________
Överdos och final
Nu är överdosen nära. Efter en eftermiddag och kväll med åtskilliga konserter på programmet så avslutade Cardigans för bara några minuter sedan hela festivalen inför säkert över 10 000 åskådare. Mäktigt fast den sena kvällen var tämligen sval och publiken var också lite avslagen.
Kristian Anttila uppträdde på en alldeles för stor scen men hans perfekta poprock och ödmjuka framtoning räddade mycket.
Lisa Miskovsky laddar för nya succéer efter "Lady Stardust". Hon blandade in flera nya låtar i sin repertoar och det känns som hon nu satsar på ännu större framgångar kommersiellt.
Håkan Hellström blev kvällens stora vinnare. Med en som vanligt alldeles berusande och publikmässigt bedårande show.
Det blev varken Caesars eller Nationalteatern. Magen krävde mat och strupen krävde dryck så det var bara att ta en kort paus i konsertbesökandet.
Thåströms konsert var lite tyngre och lite mer temposnabb än den han bjöd på i våras inomhus. Exempelvis gjorde han "Keops pyramid" nu igen. I övrigt som vanligt imponerande fast nerverna kryper utanpå hans tunna kropp.
Sounds hade en imponerande hitkavalkad att bjuda på. Ändå ville det aldrig lyfta ordentligt fast den ungdomliga publiken var på tårna. Och sångerskan Maja Ivarsson skriker mer än sjunger. Vilket blev ännu mer uppenbart när jag några minuter senare fick uppleva Nina Perssons kraftfulla elegans i Cardigans.
Så kan jag slutligen avslöja att Thåström och hans gäng inte nöjer sig med de norrländska ölburkarna. Innan hans konsert bar crewet in ett gäng engelska Newcastle Brown-flaskor. Det tyder på god stil och smak.
Av Håkan kl 01:57 under Festivalen

________________________________________
8 juli 2006

Emilys stora kväll
Som ni kanske har förstått är det Emily som är min sidekick och dotter på den här spännande resan. Hon har stora förväntningar inför kvällens program som inkluderar många av hennes favoriter, Lisa Miskovsky, Cardigans, Sounds och (framförallt) Håkan Hellström. Det är med andra ord dukat för Emilys stora kväll. Och jag kan villigt erkänna att förväntningarna är lika stora hos mig.
Kl 15 öppnar festivalområdet, fast bokstavligen stänger affärerna och området spärras av med stora staket, och det blir nog ingen blogg-rapport förrän efter sista konsert (Cardigans) i natt. Förhoppningsvis lite tidigare än senaste natt.
Av Håkan kl 14:36 under Festivalen

________________________________________
Festivalen
Ja, det här utspelar sig alltså i stadsmiljö på gott och ont. Miljön kring scenerna är antingen typ Storgatan (fast här heter den Stationsgatan) eller stor P-plats typ gamla posten i Örebro. Miljömässigt inte så upphetsande så det är verkligen det som utspelar sig på scenerna som ändå är det viktigaste. Fast den lilla scenen i Lindkvistska parken med sin naturlig gräskulle som läktare är läckert naturskön. I eftermiddag spelar Caesars där och jag har stor lust att rata Nationalteatern som spelar på scen 2 samtidigt. Scenenergin hos Jocke Åhlund, som också spelar i Caesars, under Slaves-konserten i natt lockar faktiskt mer.
Men klädkoden bland festivalbesökarna är bred, folklig och extrem. Där det finns plats för både röd kimono och grönfärgat hår och de vanliga ungdomarna med sina läckra Håkan Hellström och Mando Diao-t-shirts. Och på hotellfrukosten dök det upp en man i fotsid magentafärgad sidenklänning. Hallå, Di Leva spelar inte på årets Peace & Love-festival.
Av Håkan kl 12:20 under Festivalen

________________________________________
Sponsrar
Ett norrländskt ölmärke är uppenbart sponsorer på den här festivalen. Igår drack flera artister denna tveksamma dryck under ina föreställningar. Direkt ur burken! Hur coolt är det? Ed Harcourt satt privat på scenen utanför strålkastarljuset under Patti Smith-konserten. Sjöng med som mest intensivt under "Gloria" medan han höll i, just det, den norrländska ölburken. Där för övrigt Peter Buck (REM) gästade på gitarr.
Av Håkan kl 12:14 under Festivalen

________________________________________
Kallare...
Oj. Dom meddelar att det har gått över en kallfront. Det blir bara 28 grader i Borlänge idag.   
Av Håkan kl 11:11 under Festivalen

________________________________________
Gonatt
Glömde en sak. David Johansen i New York Dolls använde notställ under konserten. Go'natt!
Av Håkan kl 02:51 under Festivalen

________________________________________
Natt
Puh! Det här var också ett rekord. Nattens sista konsert, Slaves, slutade 02.21. Nytt personligt kan jag konstatera. När de drog "Everyone is on drugs", "Bye bye little monkey" och "Suicide" i en enda rad på slutet så glömde jag för ett ögonblick vad klockan var och att ljudet var helt miserabelt. Orgeln skar som en skalpell i trumhinnorna men Emily plåtade och filmade och tyckte livet var toppen.
Glömde berätta förut att jag helt oplanerat sprang på min gamle vän Anders Olsson, skivbolagsbossen (Low Impact), i hotellkorridoren när vi anlände. Och han fick mig, också oplanerat, att gå på Robyn Hitchcock för mitt under Ed Harcourts stundtals magiska konsert skickade han ett sms och meddelade att Peter Buck, REM-gitarristen, var med och kompade Hitchcock. Så när Harcourt slutade rusade vi till inomhusscenen Bolanche och fick se skymten av Buck innan basisten började sjunga country och flydde ut i friska luften.
Festivalen är som helhet som ett magnifikt Marknadsafton fast med fler ungdomar och bättre musik på scenerna. Fast det är dåligt affischerat med program, karta och scennamn.
New York Dolls var gamla fossiler med lång startsträcka. Slafsig och ofokuserad inledning, seg första halva så att till och med punkkammarna i publiken slokade men med hjälp av några oväntat friska nya låtar och hederliga "Personality crisis" rodde Johansen, Sylvain och de andra ändå iland sin reunion.
Sedan var det dags för nästa punkikon, Patti Smith i tre nummer för stor kavaj. Med bara Lenny Kaye som komp blev det en omväxlande uppsluppen och djup föreställning. Men när hon exakt på tolvslaget körde "Because the night" var första kvällens största höjdpunkt ett faktum.
Av Håkan kl 02:33 under Festivalen

________________________________________
7 juli 2006

Första flerdagarsfestivalen
Jag vet att det låter som ett mindre lyckat skämt men Peace & Love-festivalen är faktiskt min första rockfestival över flera dagar. Det har liksom inte blivit av tidigare. Tältliv har aldrig varit min kopp te, Roskilde låg alldeles för långt bort och ocentralt och redan när Hultsfred drog igång på 80-talet så bannlyste jag regnig gyttja och stekhett grus i mitt liv. That's it. Men Borlänges stadsfestival känns helt okej. Med tanke på den ambitiösa satsningen på ett omväxlande musikaliskt program med åtskilliga toppartister i de flesta genrer. Och, inte minst, gångavstånd till hotellet...
Av Håkan kl 17:20 under Festivalen

________________________________________
Medresenär
Bloggrapporterna kommer lite snabbt nu men uppkopplingen på tåget, som för övrigt var en härligt svalkande resa, var inte det bästa. När sanningen ska fram så har jag en medresenär i form av min 15-åriga dotter som inte bara är en hängiven Håkan Hellström-fan utan även kan lugna nerverna på pappa när dator och uppkopplingar krånglar. Istället för att skicka vidare rapporter från tåget fick vi sitta och jämföra mottagning på de olika mobilnäten. Jag tror det slutade oavgjort mellan 3 och Telia.
Vi kom till Borlänge för en timme sedan och möttes av ljudet från scen 1 där Timo Räisänen höll på och det lät som hyfsat med folk på plats. Vi var dock tvungna att gå till hotellet och installera oss och skriva de här raderna. Men nu ska vi ut till festivalen och närmast väntar Ed Harcourt på scen.
Av Håkan kl 17:08 under Festivalen

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.