Blogginlägg från 2004-05-25

Edwards skräckinjagande intensiva röst

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/5 2004.

DAVID EUGENE EDWARDS
BRO. DANIELSON
SUFJAN STEVENS
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 maj 2004

Avslutningen på den här säsongens Klubb Söndag-arrangemang blev en trestegsraket med väldigt varierande innehåll. Det amerikanska turnépaketet med Bro. Danielson, Sufjan Stevens och David Eugene Edwards nådde på söndagskvällen Örebro och Strömpis på sin korta men exklusiva turné i Sverige.
   Så unikt att det faktiskt var 16 Horsepower-medlemmen Edwards första soloturné och det var inte överraskande han som fick den största publikresponsen efter en dryg timme på scenen.
   Det fanns gemensamma paralleller mellan alla artisterna i turnépaketet, exempelvis kompade de varandra till och från, men musikaliskt och soundmässigt var det tre tveklöst olika artister som satt och stod på scen.
   Bro. Danielsson, eller Daniel Smith som han egentligen heter, stod utklädd till ett frukträd(!), spelade gitarr och sjöng med en gäll falsett som vore han medlem av Mora Träsk. Med trummor och Sufjan Stevens på gitarr/banjo i bandet så blev det några suggestivt starka stunder men ändå udda och väldigt annorlunda.
   Då var Sufjan Stevens spröda sånger av större musikaliskt värde. I ett framträdande, som formade sig till en geografilektion om Michigan, som växte till sig och han avslutade bedårande vackert på tramporgel. Från Stevens viskande stämma till David Eugene Edwards skräckinjagande intensiva röst är det bokstavligen långt men musikaliskt är de två artisterna bara olika grenar på samma träd.
   Som soloartist hade Edwards inte så många hästkrafter med sig men med sådan passion och glöd i de innerliga textraderna och en sammanbiten intensitet i gitarr- och banjospelet var det nog ingen i den 210-hövdade publiken som saknade något kompband.
   Till höger på scenen satt Edwards under hela framträdandet. Koncentrerad och otroligt fokuserad stampade han stundtals takten så ridåerna skakade. Och tillsammans med spöklika bakgrundsljud byggdes det upp stämningar som var både skrämmande och omtumlande.
   Att amerikanen Edwards har en stor och hängiven publik i Europa kan nog förklaras med att hans musik i många stycken påminner om brittisk folkmusik, jigs-liknande låtformationer som på scen blev än mer tydliga.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.