Blogginlägg från 2004-05-10
Bad Cash Quartet konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/5 2004.
KONSERT
Bad Cash Quartet
Downtown, Örebro 8/5 2004
Oavsett dagsform rankar jag Göteborgskvintetten Bad Cash Quartet som ett av Sveriges fem bästa liveband. Men jag är väldigt osäker på om lördagskvällens konsert kan motsvara förväntningarna man har rätt att ställa på ett band i den exklusiva skaran.
Inre och yttre förutsättningar gjorde att konserten inte riktigt nådde upp i normal standard för att betraktas som en optimal liveupplevelse.
Efter en extraordinär sommardag blev källaren på Downtown inte lördagskvällens mest naturliga tillflyktsplats. Och de få i publiken gjorde sitt bästa för att låta som det tredubbla medan bandet hade problem att låta som en kvintett ty ordinarie basisten fanns inte på plats (”han har dött i salmonella”, lät den drastiska förklaringen från scen) och gjorde därmed bandets sättning till ett för kvällen våghalsigt osäkert band.
Sångaren Martin Elisson tog över gitarren (”min gitarrdebut”, som han sade), keyboardkillen Karl von Hall hanterade också gitarren flitigare än vanligt, ordinarie gitarristen Adam Bolméus fick spela bas och Carl Olsson, Bear Quartet-gitarristen som också fungerade som uppvärmare, fanns med som back up på scenen. På en stol bakom den högra högtalaren medverkade han mest på sång och mindre som gitarrist.
Allt detta strul gjorde naturligtvis att bandet inte kunde ge sin på många sätt fantastiska låtrepertoar full rättvisa när de väl kom in på scenen tjugo minuter över midnatt.
På sin korta turné har bandet inte turnerat sig trött och Martins röst var för en gångs skull mycket stark och mindre hes än vad som varit vanligt under tidigare konserter.
Det hårda, tuffa och för dagen mindre nyanserade soundet kunde inte eliminera styrkan i bandets nuvarande scenrepertoar som fortfarande är en mix av det bästa från bandets två senaste album plus den tidiga singeln ”Amuse you” som också varit bosatt i konsertrepertoaren under senare tid.
Låtmässigt inga som helst överraskningar, arrangemangen mer hårt komprimerade än vanligt och slyngelmentaliteten med rökande och drickande gruppmedlemmar på scen gjorde inte konsertupplevelsen mer helgjuten.
Bandet lär enligt rapporter slarva med sin hälsa på ett desperat sätt och det understryker kanske den traditionella rockmyten men ger inga gratispoäng i den verklighet som kallas äkta och ärlig.
/ Håkan
<< | Maj 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: