Blogginlägg från 2004-03-22
Melodier för ögonen - inte bara för öronen
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i 22 mars 2004.
Jasså, ni tittar inte heller på Schlager-SM, Melodifestivalen eller vad spektaklet nu ska kallas? Nej, det som en gång var en kamp mellan landets bästa artister och bästa låtskrivare har ju under det senaste decenniet först reducerats till en talangtävling och numera tagit formen av en dokusåpaföljetong med otaliga deltävlingar och nya förutsättningar hela tiden.
Nej, sådant kan bara resultera i utmärkt spännande tv, rekordtittarsiffror och hysteri modell större som inte gagnar den hantverksmässiga konsten att ta fram spännande melodier och slagkraftiga refränger.
Nej, det känns helt bortkastat att ägna dygnets bästa tv-timmar på lördagskvällar efter varandra åt en så kreativt tunn historia.
Hoppar man över SVT1:s lördagskvällar och istället uppmärksammar den otroligt skicklige engelsmannen Parkinsons sitcom-program på tvåan så slipper man också bli upprörd över hur spekulativt låtar, arrangemang, kläder och koreografi är utstuderade för att tillfredsställa en lagom intresserad lördagspublik.
I den verkligheten blir ögonen viktigare än öronen. Det är ju befängt i en tävling som påstår sig vara en meloditävling. Där får plötsligt glitter, bomber, spektakulära klänningar och rasande effektiva dansnummer mer poäng i stugorna än genomarbetade melodier, finurliga texter och slagkraftiga refränger.
Det är nya tider nu, har jag förstått, och bild och ljud ska unisont påverka oss i all media. Det är inget fel i det, vi lever ju i den fantastiska dvd-generationen, där paketet många gånger är viktigare än innehållet.
Annat var det på min tid, säger undertecknad med mycket ironi mellan raderna. En gång i tidernas begynnelse satt jag i den lokala juryn och skulle kora 1980 års svenska schlagervinnare.
Hemlighetsmakeriet var totalt. Vi låstes in vid lunchtid i ett rum på tv-huset i Örebro. Och utan kontakt med yttervärlden fick vi då lyssna, bara lyssna, på de tävlande bidragen. Framåt eftermiddagen fick vi på en länk följa repetitionerna för att sedan, långt före tv-sändningen och allmänhetens vetskap, rösta.
Vi röstade till viss mån på artisten, vilket alltid är naturligt när musik framförs, men också väldigt koncentrerat på melodi och text. Vars upphovsmän var strikt hemliga tills tävlingen var avgjord och under uppseendeväckande former avslöjades med hjälp av förseglade kuvert.
Jag minns att vi i Örebrojuryn hade lagt lika många röster och poäng på Tomas Ledins "Just nu" och Eva Dahlgrens "Jag ger mig inte" så vid en intern omröstning fick vi välja sida. Och då valde jag, rent kommersiellt som jag i dag minns det, Ledins mer internationellt klingande låt. Kan vara intressant att poängtera när läsekretsen gärna understryker mitt så kallade Tomas Ledin-hat efter Stadsparken-framträdandet i somras.
Det här skrivs flera dagar innan gårdagens schlagerfinal i Globen men jag skulle bli mycket förvånad, för att inte säga bekymrad, om det inte är Lena Ph som är segerkvinna i vinnarreportaget i artikeln till höger på den här sidan.
"Det gör så ont" är ju en så klassisk schlagerbomb som det går att skriva i dag 2004. En så stark låt att den tagit hem segern även utan Lenas klänning, utan Orups medverkan och utan hysterin.
Och vann inte "Det gör ont" igår så får vi placera 2004 bland de andra kommersiellt misslyckade åren 1973 (ABBA kom trea), 1975 ("Michelangelo" kom bara femma) och 1990 ("Mitt i ett äventyr" kom tvåa).
För risken finns ju att tv-publiken tyckte att E-Types överdimensionerade sprakande bomber, Christer Lindarws grandiosa teater och Petra Nielsens goda danskunskaper var viktigare ingredienser. För schlagerfestivalen är, som sagt, ingen utpräglad meloditävling längre.
Från 1980 minns jag bara ett fåtal låtar, nämnda Ledin och Dahlgren, Jannes Lucas "Växeln hallå" plus Stockholms-bohemen Kentas udda bidrag. Inte minst för att denne Kenta bar en kontroversiell t-shirt. Det var före stylisternas tidevarv men artisternas kläder gav tydligen outplånliga minnen. Redan då.
/ Håkan
<< | Mars 2004 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: