Blogginlägg

Tryggt tryck med Feelgood

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/3 1999.

DR FEELGOOD
Prisma, Örebro 5/3 1999

Trygghet och rockmusik är inte en helt naturlig kombination. Men det fanns en tämligen trygg känsla i konserten med Dr Feelgood. Kanske inte så spännande, kanske inte så överraskande men effektiviteten och yrkesskickligheten gick ej att ta miste på hos det här legendariska engelska rhythm & blues-bandet.
   Professionella killar som gav allt och bjöd på hundraprocentig satsning fast åskådarleden framför scenen var mer än lovligt glesa. Med Lee Brilleauxs död 1994 försvann den sista profilen från bandet som dock med glans överlever med hjälp av en massa bra låtar i bagaget.   
   Några fick sin renässans på Prisma i torsdagskväll och många är verkligen odödliga i sin tidlösa karaktär. Och många är också gamla då scenrepertoaren till en viss del är hämtad från Dr Feelgood Pt 1, den klassiska med Wilko Johnson på gitarr. Johnson-klassikerna "Sneakin suspicion", "She does it right", "Back in the night", "Roxette" låg tätt tillsammans i de båda seten.
   Som en ryggrad i den övriga scenrepertoaren av kända Feelgood-låtar och covers. I de äldre och ofta bluesbaserade coverlåtarna tycker jag gruppen är mest försumbar. Men rena juveler som "Down at the doctors" och "Milk and alcohol" suddade ut eventuella tvivel. Och den naturliga finalen med "See you later alligator" fick den lilla men extatiska publiken att älska engelsmännen.

Kevin Morris, trummor
Phil Mitchell, bas
Robert Kane, sång
Steve Walwyn, gitarr


Låtarna:
Take a tip
If my baby quit me
Sneakin suspicion
She does it right
Instinct to survive
Wine women whiskey
Down by the jetty blues
Can't be satisfied
Back in the night
Roxette
Milk and alcohol
Tanqueray
I can tell
Down at the doctors
Route 66
Madman blues
See you later alligator

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.