Blogginlägg från 1977-09-19

Rock nära smärtgränsen

SOMMAREN 1977 FRAM TILL SEPTEMBER turnerade AC/DC i USA innan de reste till Europa och inledde turnén här 14 september i Malmö Folkets Park. Fortsatte med en spelning i Köpenhamn 15 september innan de kom till Örebro för en annonserad spelning i Brunnsparken som det först var planerat. Men konserten flyttades inomhus till Konserthuset i Örebro.      
   Den australiska gruppen, fortfarande med sångaren Bon Scott i spetsen, var aktuella med ”Let there be rock”-albumet. Jag är än i dag tacksam för att jag i detta öronbedövande oväsen hade en plats på läktaren.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/9 1977.

AC/DC
Konserthuset, Örebro 16 september 1977

Den australiska rockgruppen AC/DC uppträdde I fredags störande – minst sagt. Konserthuset minimala akustik vid sådana här tunga volymstarka gruppers attackmusik gjorde att smärtgränsen var nära. Men lokalen kokade också av rockentusiastisk ungdom.
   AC/DC spelade högt. Oerhört högt. Men gruppen var också en visuell akt. Huvudrollen hade Angus Young på gitarr och sångaren Bon Scott. Scott trampade omkring och hojtade vilt i mikrofonen medan Young, i blazer, shorts och skolväska(!), känguruskuttade våldsamt slående på sin stackars gitarr.
   Gruppens förmåga att åstadkomma en fungerande hårdrock anser jag vara begränsad. Gitarristen använde hela registret av förekommande klichéer och sångaren har säkert Robert Plant eller Roger Daltrey som idoler. Det närmaste han kom deras klass var att han var lik Paul Rodgers. Han fick förresten inte stora chanser att visa sitt kunnande i detta oerhörda oväsen.
   Hårdrockens lättillgängliga mönster var uppenbart. Tre ackord och rytm som med hammarslag nitade sig fast i folks medvetande. Vad man sedan fick ut av det är individuellt. Sus i öronen fick jag.

Tack till Johan Kreku och http://acdcmachine.com för lån av affischen.

Angus Young: gitarr
Malcolm Young: gitarr
Bon Scott: sång
Phil Rudd: trummor
Cliff Williams: bas

Trolig setlist:
Live Wire
Whole Lotta Rosie
Dog Eat Dog
Hell Ain't A Bad Place To Be
Let There Be Rock
High Voltage
Baby Please Don't Go
The Rocker

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.