Blogginlägg

2010-talet: #36. Justin Townes Earle

Postad: 2026-10-29 07:52
Kategori: 10-talets bästa



JUSTIN TOWNES EARLE: Harlem river blues (Bloodshot, 2010)

SOM SON TILL STEVE EARLE HADE JUSTIN TOWNES EARLE blickarna och uppmärksamheten på sig i tidig ålder. När jag såg en konsert med Earle på Cirkus i Stockholm 2000 dök 18-årige Justin Townes upp på scen bredvid sin far (dock utan att jag nämnde hans namn i recensionen...), då presenterad som Justin Earle. Men det skulle dröja ytterligare sju år innan Justin Townes skivdebuterade i eget namn, då med mellannamnet Townes (efter den legendariske låtskrivaren Townes Van Zandt) snyggt placerat mellan för- och efternamn.
   Hans första skivor, ep:n ”Yuma” (2007), albumen ”The good life” (2008) och ”Midnight at the movies” (2009) gick mig ganska spårlöst förbi men på ”Harlem river blues” (2010) började han hitta sin form. Albumet beskrivs som country men tillhörde väl, som så många andra skivor vid den tidpunkten, den breda americana-genren och innehåller så mycket mer.
   Samma år medverkade Justin Townes, kanske inte så överraskande, på Steve Earles ”Townes”-album där Justins pappa hyllar sin idol och mentor Townes Van Zandt. Tillsammans gör de en av den skivans mest imponerande låtar, ”Mr Mudd and Mr Gold”, som duett.
   Mest av allt imponerar ”Harlem River blues” med sin gränslösa variation. Titellåten inleder med den rent gospelaktiga stora kören (med bland annat Raylan Baxter), fortsätter med reggaedoftande ”One more night in Brooklyn” och på tredje låten ”Move over mama” blir det ren och skär rockabilly. En mycket djärv och halsbrytande inledning på skivan.
   Justin kompas genomgående av musiker som har följt honom sedan starten, Bryn Davies, bas (ofta ståbas), Bryan Owings, trummor, och Skylar Wilson, keyboards, men här gör också Jason Isbell stor entré i Justins musikvärld som ny och framträdande gitarrist. Isbell hade vid den här tidpunkten lämnat gruppen Drive-By Truckers bakom sig och satsade sedan 2007 stort på en växande solokarriär.
   Albumet fortsätter sedan på samma omväxlande sätt med den Johnny Cash-inspirerade ”Workin' for the MTA” och sedan den folkmusikinfluerade ”Wanderin'” där Ketch Secor från Old Crow Medicine Show spelar fint munspel.
   Justins låt ”Slippin' and slidin'”, har inte något gemensamt med Little Richard-låten med samma titel, är med sin orgel och sitt blås närmast soul och en mix av Fats Domino och Muscle Shoals. Och det finns fler höjdpunkter att upptäcka på det här albumet.
   Den akustiska ”Learning to cry” med fiol och steelguitar är en i sammanhanget fin och ödmjuk låt medan ”Rogers Park” inte påminner om något annat på skivan. Hela låten påminner däremot om något Bruce Springsteen har skrivit och framfört och bakom Skylar Wilsons piano skymtar man skuggan av Roy Bittan.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (64)
Bio (1)
Blogg (560)
Datum (85)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (84)
Konserter (245)
Krönikor (208)
Larm (20)
Listor (60)
Maxi12" (35)
Minns (195)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Oktober 2026 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Kjell Jonasson 4/10: Apropå Teenage Fanclub, nytt album i antågande (9:e oktober). Tre nya singlar ...

Kjell Jonasson 21/09: Kanske kan ett "gammalt" skivtips underlätta bristen på ny utgiven musik: Reig...

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.