Blogginlägg

2010-talet: #42. Håkan Hellström

HÅKAN HELLSTRÖM: 2 steg från Paradise (Universal/Stranded, 2010)

HÅKAN HELLSTRÖM HAR INTE BARA ett vackert(?) förnamn. Han är med all säkerhet och i helt objektiva synpunkter den viktigaste svenska artisten under de senaste 26 åren, i alla fall som liveartist. För mig personligen, som inte har upplevt Håkan på konsert på många år, har hans skivkarriär bleknat något med åren. I den kategorin prioriterar jag gärna hans album under 00-talet, med ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” (2000) och ”Det är så jag säger det” (2002) som största höjdpunkter, före 2010-talets Håkan-skivor. Men jag kan lova att det kommer ändå förekomma några album med Ullevi-kungen också på min lista över 2010-talets albumfavoriter.
   Som sagt var Håkan Hellström som artist så mycket viktigare och mer intressant under 2000-talets första decennium. Inte bara på skiva utan även som konsertarist fast jag aldrig har upplevt honom i mastodontformatet på Ullevi. Mellan 2000 och 2011 hade jag nöjet att se och höra Håkan live tolv gånger i många olika sammanhang, Från skivbutiksframträdande 2000 via den definitiva konserthöjdpunkten 2002 till konserter i både Västerås, Borlänge, Stockholm och Göteborg. Därför ligger av naturliga skäl Håkans skivor från hans första decennium som artist närmare mitt hjärta.
   Sedan var ju Håkan Hellströms skivutgivning mellan 2010 och 2019 från min subjektiva synvinkel mer sporadisk och ojämn men decenniets första utgåva, ”2 steg från Paradise”, är ändå värd sin placering på listan trots sin lite ojämna karaktär.
   Albumet är inspelat i två olika studior i Stockholm och Joakim Åhlund fick nytt förtroende som producent, efter sitt framgångsrika jobb på ”För sent för edelweiss”-albumet (2008), nu tillsammans med ytterligare tre producenter, Håkan själv, den egensinnige gamle kumpanen Björn Olsson och göteborgaren Johan Forsman.
   Även musikaliskt är det spridda skurar med många musiker från både Göteborg och Stockholm. Dels kända Hellström-namn som Daniel ”Hurricane” Gilbert, Simon Ljungman, Oscar Wallblom, Lars-Erik Grimelund, Finn Björnulfsson och Stefan Sporsén men också David Nyström, piano, Nino Keller, trummor, Mattias Bärjed, gitarr, Matti Ollikainen, piano, och Robert Östlund, gitarr.
   Producenterna, främst Olsson, har också bidragit som låtskrivare tillsammans med Hellström. Som vanligt genom Hellströms hela karriär finns det ögonblick på ”2 steg från Paradise” där man kan ana lånade eller stulna sekvenser från andra låtar eller artister. Sporséns trumpet på öppningslåten ”Det här är min tid” har tydliga Burt Bacharach-influenser men jag vill inte anklaga Håkan för kopierande ty han lånar ofta med finess.
   ”Det här är min tid” tillhör skivans höjdpunkter tillsammans med ”Shelley”, den liveanpassade ”River en vacker dröm”, ”Man måste dö några gånger innan man kan leva” och ”Du är snart där” (med Gilberts fina slidegitarr som extra krydda) medan titellåten faktiskt är ganska blek.
   Det finns alltså tydliga höjdpunkter på albumet men inget slår Hellström/Olssons absoluta pärla ”Vid protesfabrikens stängsel” (en fantastisk titel!) som håller den där fantastiska balladnivån som Håkan brukar nå en gång på varje album. Skönheten i Matti Ollikainens pianoslinga går knappast att överträffa och stråkarrangemanget är så vackert att det inte finns ord att beskriva.
   Förklaringen till albumets kvalité tror jag ligger i producenterna Åhlunds och Olssons insatser. Båda har jobbat vid Håkan Hellströms sida så många gånger att det är ett kvalitetstecken att bara se deras namn på skivomslaget.

/ Håkan

Kjell Jonasson 4/10: Apropå Teenage Fanclub, nytt album i antågande (9:e oktober). Tre nya singlar ...

Kjell Jonasson 21/09: Kanske kan ett "gammalt" skivtips underlätta bristen på ny utgiven musik: Reig...

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.