Blogginlägg

I min skivhylla: Moon Martin

Postad: 2017-03-03 07:52
Kategori: I min skivhylla



MOON MARTIN: Escape from domination (Capitol ST-11933)

Release:
Sommaren 1979.
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Moon Martins album "Shots from a cold nightmare" (1978) och "Street fever" (1980).

DET HÄR ÄR FÖRSTA BESÖKET PÅ SPECIALHYLLA 3 bland mina vinylalbum. En hylla skivor med artister som musikaliskt är lite mer värda. Flummigt och förutsättningslöst? Nja, mitt sätt att prioritera lite bland alla skivor i hyllorna. Så att de tre The Rumour-albumen inte ska försvinna till vänster om Todd Rundgrens "A wizard/A true star" eller att Phil Everlys "Mystic line" (där Warren Zevon har arrangerat låtarna) skulle få en anonym plats till höger om Eurythmics.
   På Specialhylla 3 kan du hitta allt från Any Trouble via Graham Parker till Wreckless Eric. Eller allt från Billy Bremner via Mickey Jupp till Sean Tyla. Kort sagt favoriter, exklusiva skivfavoriter. Moon Martins skivor runt 1980 fyller också en plats på den prioriterade hyllan.
   Mitt intresse och idolskap för många av artisterna på hyllan grundlades under den legendomspunna Larm-tiden (Lennart Perssons gränslöst intressanta rockfanzine som skrev om den bästa musiken, tipsade om de bästa skivorna och grävde djupare om de mest intressanta artisterna). I nästan samtliga fall hade jag förkunskaper om de artisterna men fick i Larm ytterligare kött på benen när hela karriärer dammsögs på information.
   Moon Martin var en sådan artist. Jag hade visserligen upptäckt hans solodebut "Shots from a cold nightmare", som av någon anledning släpptes i Sverige i februari 1979 fast den enligt omslaget och etiketten släpptes i USA under 1978, när den låg i recensionspaketet från svenska EMI i februari 1979 men blev sedan en övertygad fan när Lennart P i Larm #10 (april 1979) berättar den fullständiga och fascinerande historien om John Moon Martin.
   Det är sällan jag provspelar skivor innan jag bestämmer mig för att skriva under kategorin "I mina skivhylla" men i Moon Martins fall gjorde jag ett undantag. Förstavalet i återblicken på en Moon-skiva föll på debuten som när den kom slog undan fötterna på mig. Men när jag nu inleder lyssnandet på den skivan lät den i mina öron överraskande lite tam, det positiva minnet blir ibland förstorat med tiden, så jag hoppade på uppföljaren istället. Inspelad med det då fasta kompbandet The Ravens (med bland annat Jude Cole som medlem) och med genomgående starkare låtar som får stämpeln poprock att personifieras av en av generationens största låtskrivare.
   Vid en jämförelse mellan Moons två första album blir det ganska uppenbart hur han har växt till sig både som låtskrivare, sångare och artist fast soundet, som producenten Craig Leon (Blondie, Ramones, Suicide...) har bäddat in låtarna i, överlag är ganska snällt men också melodiskt klockrent.

MOON HAR EXEMPELVIS INTE ALLS SAMMA RIV och råa attack i sin röst som Willy DeVille och på en låt, Moons "Rolene", går det att göra den orättvisa jämförelsen. Låten var nämligen en av de spektakulära låtarna på Mink DeVilles album "Return to magenta" (som också står på den prioriterade skivhyllan) och även släpptes som singel i flera länder. Lite poänglöst släpptes även Moons version på singel direkt efter albumsläppet i augusti 1979.
   Det finns för övrigt ytterligare en låt på "Escape from domination" med ungefär samma jämförelsegrunder. Moon gör en cover på Southwinds grovhuggna låt från 1973, "Bootleg woman", som här smälter in fint i 1979-soundet. Till saken hör att Moon vid originalets tidpunkt var medlem i Southwind men det var en annan av gruppens låtskrivare som stod för den låten, Fontaine Brown. Låten blev för övrigt aktuell ännu en gång två år efter Moon Martins skiva när Fontaine själv, då som ledare för gruppen Fast Fontaine, spelade in "Bootleg woman" igen - i en alldeles för tandlös och opersonlig halvt hårdrockig version. Långt från Moon Martins härliga poprock.
   Soundet på "Escape from domination" har förvisso helt klart kommersiella syften men det är en ren och skär personlighet som lyser igenom på de flesta låtarna där jag kan räkna upp minst en handfull singelpotentiella låtar förutom "Rolene". "I've got a reason", ""She made a fool of you" och "The feeling's right" är de mest omedelbara valen, "Dreamer" och "No chance" om du söker lite snällare varianter och den rakt svängiga "Hot house baby" borde ha hamnat på Dave Edmunds eller Status Quos repertoar.

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Lars Thorstenson kommenterade 2020-05-14 09:29:05:
Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sorgligt undervärderade men ack så skickliga poplåtsnickare och artist har varit en av mina absoluta favoriter sedan jag såg honom på Rockpalast och även på svensk TV nån gång -79, -80 sådär. Hans tre första album dräller av melodiska och genialiska poplåtar som gör det svårt att förstå hur han inte kunde slå igenom stort. Jag antar han hade otur bara. Som kuriosa kan väl nämnas att när han var med i Southwind och parallellt jobbade som studiomusiker träffade han Don Henley och Glen Frey när dom lirade på Linda Ronstadts LP (debutskivan eller hennes andra). Glen och Don gillade Moon och frågade Moon om han ville vara med i ett band dom tänkte starta. Moon tackade nej för han hade redan sitt band som han ville fortsätta spela med. Hade han vetat hur bra det skulle gå för The Eagles hade han kanske nappat på erbjudandet. Denna info kommer direkt från Moon via en bekant till mig som var god vän med Moon.Svar:
Du har fullständigt rätt i din analys. Visste att han spelade på Lindas skiva men Eagles-kopplingen kände jag inte till. Ska ta mig samman och skriva några minnesord. Tack för kommentaren.



10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (433)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2017 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Janne 15/04: Tack! Läste om Lucinda Williams, ‘Car Wheels on a Gravel Road’ på Rolli...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.