Blogginlägg

Nyskrivet Ducks Deluxe-material i fräsch inspelning

Postad: 2009-04-13 08:47
Kategori: Skiv-recensioner


DUCKS DELUXE: Box of shorts (Hawkhead)
När jag såg Ducks Deluxe förra söndagen på Akkurat i Stockholm förväntade jag mig ingenting annat än en reunion-konsert med all fokus på deras klassiska låtar från 1972-1975. Föga anade jag att det fanns nyskrivet material i bakfickan. De fyra smakproven från deras nya mini-cd var ju oväntat starka kort i den hårda konkurrensen med de betydligt mer kända låtarna.
   Konserten följdes av ett osedvanligt amatörmässigt skivsigneringskaos men när jag till slut vågar lyssna på skivan, som släpps just idag, tycker jag den håller anmärkningsvärt bra. Jag har i alla tider nästan alltid blivit missnöjd och besviken på skivor med material som jag först har upplevt live. Där skivversionerna väldigt ofta påtagligt bleknat i jämförelse med liveuppträdandets tuffa sound.
   Men här kan jag ärligt påstå att producenten och teknikern Paul ”Bassman” Riley har lyckats sätta livesoundet och de fem Sean Tyla-låtarna och en cover håller en minst lika hög kvalitetsnivå på skiva som på konserten.
   Naturligtvis har Ducks Deluxe-soundet 2009 väldigt lite gemensamt med dagens moderna tongångar. Inte heller är låtarna och soundet jämförbart med Ducks ursprungliga sound. Däremot är det mogen rock av vuxna män som lyckats bibehålla sin stil i en inspelning som håller högsta klass. Precis som på konserten sjunger Sean kanske bättre än någonsin och hans nya låtar har alla fina detaljer som symboliserar bra pubrock eller utmärkt gubbrock.
   Det är traditionella rytmer och välkänt gung i alla låtar. Och ibland går mina tankar till Mickey Jupps trygga rock’n’roll där mycket av innehållet i låtarna går att spåra i den långa rockhistorien. Tyla har en känsla för rockhistorien när han skriver nya låtar på samma sätt som exempelvis Joakim Arnell i Refreshments.
   ”Diesel heart”, ”Tremelo bay” (där introt påminner om ”Daddy put the bomp”) och ”Dig it deep” känner vi igen från konserten men de andra två originallåtarna håller en minst lika hög kvalitativ nivå. ”Red dust highway”, med sina akustiska gitarrer, är kanske skivans bästa låt och ”Long John” är textmässigt intressant om bankrånaren Long John Dean.
   Dessutom förvandlas ”Absolutely sweet Marie” till en alldeles utmärkt Bob Dylan-cover. Kanske influerad av Flamin’ Groovies, vars ”Teenage head” fortfarande finns med i dagens Ducks Deluxe-liverepertoar, som också gjort låten i en poprockig version.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.